Pappans tankar

 

 

Ibland händer det att en liten liten stund av all tid som finns är ämnad åt pappan. Egentid. Häromdagen hade pappan en timme egentid. Pappan tänkte ta tillfället i akt och simma lite. Pappan lämnade av bebisen och mamman vid Stadsbiblioteket där det gavs barnteater.

 

De ca 60 minuterna verkade ticka på i det osynliga imaginära tidtagaruret som tycktes finnas över pappan. Parkera bilen. I stora staden. Mitt på dagen. 15 minuter försvinner fort medan man stressar runt varv efter varv. Varven blev större och större dessutom. Till slut hittades en ruta.

 

Nu var det bara att betala inträdet till badet! Kö. Kort kö. Långsam kö. 10 minuter tickade bort innan pappan fick visa klippkortet mamman lånat ut, och glida in i omklädningsrummet. Pappan byter om och duschar och nu äntligen är det dags för egentid!

 

Bassäng knökfull med ungar som har sportlov. Jäkla liv. Nåja... Simmar. Får genast mjölksyra. Har inte egentidat på läääänge. Tittar på klockan på väggen. 30 minuter tills tiden är ute. Hinner nog simma i en kvart åtminstone. Konstant mjölksyra i en kvart. Går upp ur bassängen.

 

Nu är det dags för pappanjutning nummer två, nämligen bastun! Pappan har längtat! På nedersta bastulaven sitter en kille med Downs syndrom. Han sitter med benen särade längs sittbänken.

 

Pappan sätter sig i vanlig ordning längst upp, där det är varmast och skönast. Här får pappan första parkett till en show han inte var sugen på. Killen med Downs sitter nämligen och onanerar oavbrutet. Pappan hade inte tänkt sig det här på sin egentid. Pappan väger två alternativ mot varandra, säga ifrån och ta en onanidiskussion i bastun med en förståndshandikappad kille ELLER beskåda skådespelet så att säga. Inget av alternativen lockade pappan nämnvärt. Inte alls faktiskt.

 

10 minuter onanishow senare gav pappan upp sin egentid och duschade, och bytte om.

 

Pappan vill ha mer tid. Fler parkeringsplatser. Lugn och nedsläckt simhall med lugn musik. Bastusedlighet.

 

Men ändå. Liksom. Egentid är egentid.

 

För en gångs skull är pappan ute i god tid och bebisen och pappan är ombytta före alla andra. Bassängen är helt tom. Ingen babysiminstruktör heller faktiskt. Konstigt. Bebisen är glad och plaskar i vattnet. Vattnet är varmt och skönt.

 

Pappan börjar så smått undra om han åkt till simhallen på fel dag...?

 

Då kommer en helt annan siminstruktör och upplyser pappan om att babysimmet är inställt idag på grund av att någon bajsat i vattnet. Babysiminstruktören sitter just nu och ringer runt till alla pappor och mammor för att informera om den sanitära olägenheten. Uppenbarligen har hon fått tag i alla utom just bebisens pappa.

 

Pappan tar upp sin glada bebis ur bajsvattnet, och går ut till duscharna. Pappan känner att han nog håller på att få en smittsam bajsbakterie innanför skinnet och ryser frustrerat. Bebisen är fortfarande glad och obekymrad över bajset i vattnet. Bebisen anser att det är fullkomligt normalt att bajsa i vattnet nämligen. Det har han gjort i badkaret hemma med mamman och det gick jättebra.

 

Pappan tänker att när man nu ändå är här och har en glad bebis med sig kan man ju unna sig en stund i bastun. Bebisen tycker att det är lite konstigt att gå in i ett ganska mörkt rum utan möbler och leksaker. Dessutom är det himla varmt i rummet. Bebisen är skeptisk. Pappan hyllar dock konceptet och påpekar för bebisen att det finns en ”Laaampa” att titta på. Bebisen tycker att lampan är fin och blir glad igen. Bebisen noterar att bara den ena lampan lyser. Pappan sitter och gosar med bebisen en stund längst ned i bastun för att inte koka sin bebis. Pappan tycker att ljummen bastu är lite meningslöst, dessutom tänker han att bebisar kanske inte klarar längre bastubad och går ut till duscharna igen.

 

I omklädningsrummet ringer pappans telefon. Det är mamman, som vill upplysa om att babysiminstruktören ringt och sagt att det skett en olycka i vattnet och att babysimmet är inställt.

Pappan och bebisen berättar att de redan vet.

 

Det var i alla fall inte pappans bebis som bajsade i vattnet. Det känns bra.