Pappans tankar

 

 

 

Onsdag 21/3 2012

 

 

Pappan och Mamman fixade och pyntade igår kväll för att Lillen skulle bli glad när han vaknade på sin alldeles egen dag! Ballonger blåstes upp, den lilla flaggstången med svenska flaggan sattes fram, det fina födelsedagståget med små ljus, och siffran ”2” på sista vagnen, placerades tillsammans med inslagna presenter på köksbordet. Lillen blev mycket förtjust! Än mer förtjust blev han när Mamman och Pappan sjöng ”Ja må han leva...” och da capo begärdes om och om igen!

 

Lillan tittade förundrat och tyckte att det var mycket festligt! Lillen hade fått veta att familjen skulle på en hemlig utflykt på födelsedagen, och så blev det med!

 

När hela familjen sovit middag åts det lunch, och sedan bar det av till Tropikariet! Lillen var precis så glad som bara Lillen kan vara! Han tittade på lemurer, sköldpaddor, krokodiler, ormar, hajar, och en massa andra häftiga djur i väldigt omsorgsfullt arrangerad miljö! Det bästa med Tropikariet enligt Pappan är att många av djuren rör sig fritt bland besökarna! Rätt som det är flaxar en tropisk fågel tätt intill, en apa springer över huvudet på en, och det prasslar i växterna bakom ryggen!

Lillen verkade älska det mesta, men tyckte att avdelningen för tropiska nattdjur var lite läskig! Mörkt, varmt och med konstiga ljud och lukter! Bakom ett glas fanns en grotta, och när Lillen tittade med näsan nära glaset svischade en fladdermus förbi precis innanför! Mamman hoppade till när en fågel flaxade förbi Hennes huvud, och Pappan noterade att Lillan inte var helt nöjd med temperaturen! Bättre blev det i ”Afrika” som låg bakom nästa dörr! :P Där låg två krokodiler och smög i vattnet! Pappan var helt övertygad om att den ena var en attrapp, tills Mamman en timme senare noterade att den flyttat på sig åt höger en decimeter! :D Nog håller de sig stilla större delen av dygnet för att spara energi, som det stod på en informationstavla, alltid! ”På bråkdelen av en sekund kan den dock attackera ett förbipasserande djur. Det kan ju gå en månad tills krokodilen får en chans att äta nästa gång!” Pappan kände att det verkade vettigt att krokodilerna fanns bakom en glasvägg.

Inte nog med alla djuren, när han tittat på alla fyra våningarna en gång blev det Piggelin i cafét, innan Tropikariets alla djur fick se Lillen ytterligare en gång till! Det kändes ofta som att de nyfikna djuren tittade lika mycket på Lillen som Lillen tittade på dem! En lemur satt tjugo centimeter från Lillens näsa på en informationsskylt, utan att Lillen noterade den. Mamman och Pappan pekade och visade flera gånger innan Lillen förtjust utropade: ”Katt!” Lillan verkade gilla hajrevet allra mest! Pappan minns hur glad Lillen var som bebis över akvariet som då fanns bredvid hans skötbord!

 

"Katt" (Lemur)

När Tropikariets djur behövde vila upp sig efter Lillens framfart åkte familjen hem igen, och fler presenter öppnades! Lillen har pratat en del i telefon idag, och framförallt har han så klart ringt till Farmor som ju också fyller år idag!

 

Sms, och telefonsamtal har strömmat in under dagen till Lillens ära! Lillen själv har varit mycket sysselsatt med att öppna och leka med presenterna! Flera gånger har Mamman och Pappan frågat om det varit en bra dag, och om det var kul på Tropikariet, och Lillen har svarat lika förtjust varje gång! ”Roooligt!”

 

Lillen har idag även fått lära sig ordet ”prydnadssak”, efter att ha dragit ner hela födelsedagståget med ljus och allt på golvet... Födelsedagen har annars framförallt varit ”typisk”, och ”häftig”!

 

Nu sover både Lillan och Lillen gott! Lillen i dubbelsängen, och Lillan i barnvagnen under trappan!

Kanske drömmer de om pussande sköldpaddspar, läskiga fladdermöss eller graciösa hajar?

 

 

 

Söndagen 18/3 2012

 

 

Lillen var på utflykt i går, i sagornas värld, alltså i Landskrona. Landskrona Museum har en pågående utställning om Beatrix Potter, en mycket interaktiv utställning, där barnen inte bara får utan uppmuntras att pilla på utställningsföremålen!

Lillen var inne i kojor, fiskade, och drog upp morötter och rädisor ur trädgårdslandet, körde runt rotfrukterna i skottkärra med frenesin hos en två-åring, som aldrig varit på museum förut, och tar fullständigt för givet att det är meningen att man ska ändra på allt, och dra och känna, titta, klättra och undersöka!

Eftersom entrén var fri, passade vi på att titta på de övriga utställningarna. Det som kanske Pappan trodde var imponerande var inte alltid det som Lillen imponerades av. Pappan trodde till exempel att ett riktigt flygplan hängande i taket i ett stor rum om Landskronas tekniska historia skulle vara kanske det häftigaste en två-åring skulle kunna tänka sig, men trots att Pappan haussade det gamla propellerplanet flera gånger noterade Lillen det med en imaginär axelryckning, precis som den gamla veteranbilen från Thulinverken, och flygplansmotorerna som visades upp! Lillen var däremot mycket intresserad av replikan av ett gammalt apotek i autentisk storlek, och det mörka rummet med kvarlevorna från två Landskronaiter som grävts upp många tusen år efter att de jordfästs! Allra mest intressant var dock hissen i den gamla museibyggnaden!

 

 

 

 

 

 

 

 

Onsdag 14/3 2012

 

 

Igår var en historisk dag! Lillan och Lillen hade barnvakt båda två samtidigt, medan Mamman och Pappan var på kurs!

Hjältinnan var Farmor, och det var helt underbart att se hur glada Lillen och Lillan var över hennes närvaro! Sällan har Lillan smilat och glittrat så som hon gjorde när hon hade ögonkontakt med Farmor igår! Lillen var väldigt förväntansfull innan Farmor kom, och satt långa stunder vid köksfönstret och spanade efter henne! Så fort hon kom höll han på att spricka av iver inför att få bygga lego med Farmor! När Farmor dessutom hade med sig två presenter, varav den ena var en tamburin gav Lillen den oförställda glädjen ett ansikte, bokstavligt talat!

Farmor verkade ha längtat efter Lillen och Lillan lika mycket som de längtat efter henne!

 

Pappan och Mamman hade alltså egentid tillsammans för första gången på väldigt länge. Egentiden användes till att gå på första-hjälpen-utbildning för barn. Akutinsats.se var kurshållare, och det var väldigt intressant, lärorikt och väckte många tankar och även lite jobbiga minnen från Lillans neonataltid. Förutom teori, gavs möjlighet för praktiska övningar i HLR (Hjärt-Lung-Räddning) för både spädbarn, barn och vuxna, demonstration av hjärtstartare, och många praktiska demonstrationer av olika situationer och scenarion, som ingen teoribok hade kunnat återge, av den engagerade kurshållaren, som var specialistutbildad sjuksköterska med många års erfarenhet från ambulansen. Ibland skrattade vi till men lika ofta fastnade skrattet i halsen. Allvar blandades med humor. Erfarenheterna som ambulanssjuksköterska vittnade inte bara om lyckliga slut...

En av de mest tankvärda orden var att det som är allra mest avgörande i många akuta situationer är vad som görs eller inte görs under de tre första minuterna. Oavsett vad sjukvården sedan sätter in för insatser.

Övningar och exempel var väldigt realistiska och så även synen på hur man som förälder reagerar vid en akut situation med ens barn. ”Inget jag säger här kommer att hindra er från att lyfta upp ert barn som fallit, för att trösta. När ni då gör det tänk på det här...” Råden som gavs var anpassade till en verklighet med fullt stresspåslag, och den fasa en förälder känner inför synen av sitt skadade barn. Frågor som uppkom besvarades på ett pedagogiskt och ärligt sätt, även om svaret inte alltid var det som frågeställaren kanske ville höra.

 

När Pappan och Mamman kom hem sent på kvällen, sov Lillen i soffan, och Lillan i barnvagnen, och allt verkade ha gått jättebra! Inget slår en barnvakt som får barnen att glömma bort att föräldrarna är borta! :) Lillen hade somnat i Farmors knä efter sagoläsning och vällingdrickande, med fingrarna tryggt pillande på Farmors öra! Lillan somnade i vagnen under kvällspromenaden som Farmor så psykologiskt tog med barnen samtidigt som Mamman och Pappan åkte hemifrån! Hon sov sedan i vagnen i hallen ända tills vi kom hem!

 

Ett litet smolk i den så kallade glädjebägaren var att Lillen framåt natten fick feber, och sedan kaskadkräkte i sängen mellan Mamman och Pappan! Ack så ledsen han var, kokhet, och nerspydd, trött och sjuk! En dusch, en panodil, och ett par nya lakan senare kändes det lite bättre. Då vaknade Lillan. Hon ville inte ha mat, och ville inte sova. Pappan fick ta Lillan med sig upp till gästrummet och efter en-och-en-halv timmes gnäll och gny, gav Pappan upp, och värmde mat på nytt, och då hade hungern slagit till. Till slut somnade hon och Pappan.

 

Dagens besök på neonatalmottagningen fick ställas in då Lillans läkare inte ville ta risken att få magsjuka på avdelningen. Nytt försök om två veckor. Lillan är dock än så länge helt feber- och symtomfri, och glad som bara Lillan kan vara!

 

Pappan tänkte att det verkligen var nära att första-hjälpen-utbildningen fått ställas in en tredje gång!

Det har verkligen gått troll i den tills nu. Första gången debuterade vinterkräksjuka hos Lillen när Mamman och Pappan stod i hallen på väg till kursen, andra gången var både Mamman och Lillan inlagda på sjukhus, och nu tredje försöket blir alltså Lillen kräksjuk igen, fast som tur var strax efter, istället för strax innan!

 

 

Trots allt kom vi dit, och Farmor och barnen hade trevligt tillsammans för sig själva! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Onsdag 7/3 2012

 

Lillen: Dricka-vill!

Mamman häller upp lite dricka i muggen.

Mamman: Drick nu fint, för du vet att om du häller ut drickan så får du inte mer!

Lillen häller ut drickan på bordet.

Mamman: Men Lillen...nu blir det ju inte mer dricka!

Lillen: Meeeeeeeeer!

Mamman: Nej, jag sa ju att du inte fick mer om du hällde ut det!

Lillen: Chans till?

Mamman: Okej...du får en chans till.

Mamman häller upp lite dricka till i muggen.

Lillen häller ut det igen, tittar på bordet och rynkar pannan.

Lillen: Ganska tramsigt det här.

Mamman tittar på Pappan och ingen av dem vet om de ska skratta eller gråta. Båda väljer det förstnämnda.

 

 

 

Tisdag 6/3 232012

 

Lillen har en rolig grej för sig sedan länge, nämligen att vara närmast besatt i öron. Sina egna, men även Mammans, Pappans, Lillans, och katternas öron.

 

Att barn pillar på sina öron är inte så ovanligt, utan kan vara ett av naturens fiffiga knep. Det ska finnas akupressurpunkter på örsnibbarna nämligen, som vid lätt massage, eller beröring verkar lugnande och rogivande på öroninnehavaren. Barnet lugnar alltså sig själv vid till exempel oro, eller skapar ro vid trötthet. Fantastiskt och smart! Det kan även fungera att som förälder varsamt massera med cirklande rörelser på örsnibben på barnet för att skapa lugn och rofylldhet.

 

Lillen brukar således mysa med sina öron när han är sömnig, eller möjligen bli sömnig för att han piller på öronen då, men har även en faiblesse för andras öron. Framförallt är det Mammans och Pappans öron som är attraktiva. När Lillen ska sova, och ofta även när han redan sover är hans fingrar förankrade i minst ett föräldraöra! Lillen kan vakna mitt i natten och nästan ryta ”ÖÖÖÖRONEN!” Då får Pappan eller Mamman snabbt tillhandahålla ett öra för att Lillen ska fortsätta sova!

 

Vadan han finner det lugnande att pilla på andras öron är en gåta, men ändå inte desto mindre ett faktum!

 

När Lillen är vaken är han intresserad av de flestas öron vilket ibland kan skapa frustration hos både katter och syskon! Det tog ett bra tag innan Lillen lärde sig hur hårt man kan ta, eller dra i andras öron, och under den tiden var det riktigt smärtsamt att vara utsatt för denna fixering! Katterna fräste och Mamman och Pappan blev väckta på mindre trevliga sätt när en barnhand plötsligt slet tag i ena örat och ryckte våldsamt, eller pressade naglarna i ytterörats brosk tills icke obetydlig smärta uppstod!

 

Intresset har dock inte avtagit, utan är nu en väl invand rutin vid läggning, dock med betydligt varsammare och lugnare handlag från Lillen!

 

Lillen befarades tidigt vara ett öronbarn såsom Pappan varit, med ständiga och smärtsamma öroninflammationer. Lyckligtvis verkade öroninflammationerna avta snabbt efter första levnadsåret, och nu är Lillens koppling till öron mer bokstavlig och harmonisk!