Pappans tankar

 

 

 

 

27/2 2012

 

 

I lördags var Pappan och Lillen på en finkulturell tilldragelse. Pappan och Lillen var på teater!

”Det var det fräckaste” var titeln på pjäsen som biljetterna gällde.

 

Pappan tänkte en sekund att this is grown men in tights, looking like idiots, men insåg sekunden därpå att det Lillen och Lillan uppskattar mest med sin pappa verkar vara när han ser så dum ut han bara kan och gör imbecilla läten... De tre männen i trikåer och fåniga uppsyner visste således vad de höll på med.

 

Lillen verkade mycket nyfiken, och sträckte på halsen för att se, där han satt på Pappans axlar längst bak i hörsalen på stadsbiblioteket. Pjäsen var lite som en Agatha Christie-intrig, korsat med en Stefan-och-Kristerrevy. En mullvad stack upp huvudet ur marken, och KLUFS fick han en bajskorv i huvudet. Vem var det som hade bajsat på mullvadens huvud? Nu började ett digert utrednings och detektivarbete för mullvaden! Var det hästen? Den danska duvan? Grisen? Jämförelser gjordes av de olika djurens exkrementer likt ett avsnitt ur CSI, innan den skyldige kunde finnas! Naturligtvis stannar hemligheten om bajskorven mellan oss som var där.

 

Efteråt var Lillen som vanligt inte så talför om sin upplevelse, men på kvällen när Mamman skulle natta honom pratade han desto mer om teatern!

 

Pappan hade kanske inte jättemycket ut av teaterstycket förutom den dansktalande duvan då, men tyckte att det var väldigt skoj att vara på äventyr med Lillen på tu man hand! Innan teatern började passade Pappan och Lillen på att kika runt på stadsbiblioteket. Lillen kikade in i en bokhylla där boken ”Skönhetstips för män” stod displayad. Pappan fann det lite lustigt, men insåg snart att Lillen inte alls tittade på boken utan på något annat. Pappan böjde sig ned och kikade in i hyllan, och mötte ett glatt barnansikte på andra sidan bokhyllan! Lillen hade funnit ett exemplar av det motsatta könet på ett klassiskt filmscensvis! Flickan och Lillen lekte sedan tittut en bra stund tills teatern började!

 

Mamman fick som sagt höra valda stycken ur pjäsen när det blev ”läggdags”, och det både Hon och Pappan slås av är både hur perceptiv och mångordig Lillen blivit! Det kommer långa meningar och beskrivningar om allt möjligt varje dag nu! När Lillen trodde att han äntligen lyckats somna Mamman låg han bakom hennes rygg och mässade ”hon har somnat, hon har somnat, hon har somnat” samtidigt som Mamman höll på att spricka när hon höll sig för skratt!

 

På grund av denne vältaliga person publiceras de flesta inläggen flera dagar efter att Pappan skrivit dem! Som till exempel det här inlägget. Just nu är det den 28/2 på morgonen och Mamman har just åkte en ”gul buss” till sjukhuset för att få cytostatikabehandling nummer ett i underhållsbehandlingen. Nu gnyr Lillan från sin säng, och Lillen försöker ta över tangentbordet med en liten plastkorv! Rätt som det är kan man kanske läsa det här på fler ställen än på Pappans laptop?

 

 

 

 

 

 

 

22/2 2012

 

 

Pappan tänker ofta att han skulle skriva lite i pappabloggen, men det blir liksom aldrig av! Lillen och Lillan pockar på uppmärksamhet, och när det blir lite tid över är det trevligt att umgås med Mamman på tu man hand! På nätterna är det lättare att sova just nu, och även när det inte är det, är Pappan för trött för att skriva!

 

Just nu sover Lillen och Lillan, i sovrummet, och Mamman är alldeles själv på bokrea! Pappan fick nästan tjata iväg Mamman, som verkade suicidal och ville ta med Lillen så att Pappan skulle få sova med Lillan! Pappan såg framför sig Lillen ylandes på golvet i bokaffären, och insåg att Mamman skulle få sin julafton förstörd om inte Pappan insisterade på att Hon skulle unna sig lite egentid!

 

Alltså slutade det med att även Pappan sitter här och har egentid, medan barnen sover och Mamman bokrear sig!

 

Igår var hela familjen i Höör och hälsade på Lillens kompis, hans mamma, och hans alldeles nya lillebror! Kompisens pappa var på jobbet för första dagen sedan lillebror kommit till världen.

 

Pappan byggde offentlig konst i duplo, busade, och hade jätteskoj!

 

Lillebror var jättefin, men sov och åt mest. Pappan tänkte att Lillan växt en del, men att den nya lillebroren ändå inte var sååå liten som Pappan brukar tycka att nyfödda är...

 

Pappans visuella bild av ”nyfödd bebis” lär väl för alltid vara lite förändrad efter att ha vant sig vid sin Lillan på 37cm och som minst 1200g! Lillan väger nu över sex kilo, och är 59cm lång! Babyskyddets bälten har nyligen justerats till sin översta hålen, och det var egentligen först då Pappan fullt ut insåg att Lillan inte är pytteliten längre!

 

Vi bjöds på god mat och sedan packades alla 100 barnen ned i två syskonvagnar och allihop gick på promenad! Det var himla skönt med frisk luft och lite motion, för att inte tala om möjligheten för vuxensamtal medan de 100 barnen vilade i vagnarna!

 

 

 

I helgen var Pappans barndomsvän, från Stockholm, på besök, och det var väldigt trevligt! Han underhöll Lillen, och Lillan med stor framgång, så att Pappan och Mamman till och med fick sova på egen hand ett par timmar!

 

Lillen har kanske aldrig varit så förtjust i en lekfarbror innan! Han har suttit på golvet i lekrummet med Lillen nästan oavbrutet! Det har lagats mat och byggts torn, och Lillen har knappt trott att det varit sant att han fick så mycket uppmärksamhet! Lillan har lyckligt glittrat och jollrat åt den för henne nya bekantskapen!

 

Pappan och Mamman uppskattade både avlastningen med telningarna, och umgänget på kvällarna! Familjen får allt packa in sig i bilen och åka norrut för att besöka hans fina familj så fort det går!

 

 

 

Mamman mår bättre och bättre, och har nu tre benmärgsprov på raken som inte påvisar någon leukemi alls! Nu återstår underhållsbehandlingen på två år, som ska hindra leukemin att komma tillbaka! Det här känns definitivt som en milstolpe! Mamman och Pappan har kanske inte riktigt landat i det än, men som det ser ut är Mamman frisk, och ska nu ”bara” fortsätta med att vara det! Även om det är en lång väg kvar till att bli friskförklarad, med lång underhållsbehandling som vi vet lite om när det gäller mående och biverkningar, så är det ju ändå så att de tyngsta cellgiftsbehandlingarna äntligen är avklarade, och har fungerat! Mamman har genomgått i Pappans ögon omänskliga påfrestningar för att nå hit, men nu är Hon så här långt!

 

Nu kan nog Mamman vara hemma med familjen mycket mer, och slippa vara inlagd på sjukhuset i långa perioder! Som det verkar så ska Mamman få intravenösa cellgiftsbehandlingar i lättare doser en gång varannan månad, och då får Mamman åka in till sjukhuset över dagen, men kan åka hem samma dag! Mellan dessa behandlingar blir det cytostatika i tablettform.

 

Pappan är säker, Mamman vinner!

 

 

22/2 2012

 

Lillen har lite svårt med det här att somna rofyllt på kvällarna sedan ett tag tillbaka. Mamman och Pappan försöker på alla möjliga vis att skapa en mysig och trevlig godnattstund, men det urartar allt som oftast i skrik och tandagnisslan, maktkamp och frustration. Pappan har förstått att flera av pappabloggens läsare just nu genomgår samma prövning med sina telningar...

 

Igår kväll frågade Mamman Lillen var han ville sova, och han svarade inte helt oväntat ”Pappas säng”. ”Egen säng” som är svaret Mamman och Pappan föredragit, är ett mer ovanligt svar.

 

Mamman: Men var ska då pappa sova?

Lillen: Egen säng!

Mamman: Ska pappa sova i Lillens säng?

Lillen: Ja!

Pappan: Okej, men då ska jag ha grisen i så fall!

Lillen efter en sekunds överläggning med sig själv: Grisen.

 

Mamman tittar skeptiskt på pappan.

Pappan går in i sovrummet och flyttar sitt täcke och sin kudde till Lillens vita barnsäng, och kryper försiktigt ned för att inte hyreshus-tvättmaskinen som ersatt tvättbrädan, ska knäcka sängbottnen.

 

Mamman: Är du allvarlig?

Pappan: Jaaa?

 

Lillen tittar förtjust på Pappan som trumpet ligger i Lillens säng.

 

Pappan: Sjuuuuuuuuuuuunga! Siiiiiittaaaaaa! (Lillen brukar yl-gnälla de orden, för att han vill att Mamman, eller Pappan ska sitta på pallen bredvid sängen och sjunga godnattvisa.)

 

Lillen klättrar upp på pallen och sätter sig och klappar Pappan på huvudet.

 

Lillen: Gonatt.

Pappan: Sjuuuuuuuunga! Trollmoooooor!

Lillen: Trollmortrollmortrollmooor... (sjunger och vaggar fram och tillbaka på pallen)

Pappan: Siiiiiitta!

Lillen: Sovgott! (Klappar på Pappans huvud)

 

Mamman skrattar så att hon nästan gråter i sin säng.

Lillen hoppar ner från pallen och tänder i taket. Han springer tillbaka till Pappan.

 

Lillen: Soooova!

Pappan: Sitta!

 

Lillen kommer med sina "kattungar" och lägger hos Pappan.

Lillen: Gonatt.

 

Lillen springer bort och släcker i taket igen.

 

Mammman: Sjunga!

 

Lillen skrattar och springer bort för att natta Mamman också.

Efter en stund klättrar Lillen upp i barnsängen hos Pappan och kryper över Pappans ansikte, knäar Pappan på näsan och tränger sig ner bakom Pappans rygg.

 

Mamman: Ska ni verkligen sova där?

Pappan: Det får du ta med pappa! Jag är Lillen!

 

Efter en stund bestämmer sig Pappan/Lillen och Lillen/Pappan för att sova i stora sängen med Mamman! Lillen busar några minuter i sängen men somnar sedan gott på Mammans arm!

Pappan inser att Lillen är en rätt klyftig liten kille, med sinne för humor! Pappan kramar om sin lilla trotsunge och känner sig väldigt lyckligt lottad!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdag 2/2 2012

 

 

Igår hade Pappan ett par minuters egentid (var på toaletten alltså) och hörde ett ljuvligt ljud från köket! När mitt ärende var förrättat/min egentid var över, såg jag Lillan sitta i Mammans knä, skrattandes hysteriskt åt Lillen, som satt i sin stokke-stol och apade sig allt vad han bara orkade! Synen var precis så underbar som man bara till fullo kan förstå när man är där och upplever den! Ord ger inte på något sätt rättvisa! Lillen sprack nästan av förtjusning och stolthet över att han kunde få sin lillasyster att skratta, och Lillan såg ut som om hon aldrig någonsin haft så roligt!

Det var underbart på så många sätt samtidigt, och fadershjärtat dunkade varmt och hårt! Mina fina fina barn!

 

Idag på förmiddagen, var Lillan ledsen och gnällig, och Pappan satte henne på sina axlar, varpå hon blev helt tokig och jollrade och ryckte i mitt hår! Där satt hon en stund och tittade ut över nejderna i köket, tills Pappan skulle äta, och satte ner henne i babysittern. Lillan blev otröstlig och jättejättearg! Pappan satte tillbaka henne på sina axlar och hon skrattade nöjt, och fortsatte rycka i håret och ta stora munsbitar av Pappans frisyr!

 

Just nu sitter Lillen i en stor pappkartong som han fått leka med. Lådan har varit allt från ”kattlåda”, med Lillkatten sittandes i den, förvaring för allehanda saker som Lillen lagt i den, och just precis nu, är den en koja som Lillen bebor tillsammans med en av sina bebisdockor!

 

Pappan vänder i skrivande stund sig över axeln för att beskåda, och Lillen visar Lillan en plastbaconskiva han fått av Faster häromdagen, och Lillan skiner som en sol över Lillens uppmärksamhet! Allt Lillen gör är av stort intresse för Lillan!

 

När Pappan en dag drar sin sista suck, ska jag minnas ögonblick som de här och känna mig nöjd med livet jag då levt!

 

 

 

 

 

 

Onsdag 1/2 2012

 

 

Just nu sitter Pappan i köket och försöker slänga in ett par rader med ord innan Lillan vaknar, och Lillen och Mamman återvänder från sin utflykt.

 

Pappan har tänkt skriva ned både det ena och det andra, men tiden har inte riktigt funnits, eller rättare sagt annat har prioriterats, som att passa på att umgås med familjen, nu när den åter är tillsammans hemma!

 

Mamman mår bra, och har fått komma hem från sjukhuset igen, Hennes infektion har lagt sig, och Hennes blodvärden är på god väg att återhämta sig på riktigt nu!

 

I morgon är det dags för ett nytt benmärgsprov, och det är aldrig så roligt att bli utsatt för, men förhoppningsvis visar det på samma resultat som de två senaste, nämligen att Mamman inte har någon leukemi kvar! Om det är så, verkar läkarna vara inne på att Mamman inte behöver fler högintensiva cellgiftsbehandlingar, och kanske kanske nu kan påbörja fas tre i behandlingen, ”Underhållsbehandlingen”, som är den längsta, ca två år, men också den minst intensiva. Detaljerna är inte helt klara än, Mamman har ju inte riktigt följt några mönster eller rutiner, utan fått en alldeles egen behandling utifrån de speciella omständigheter som har funnits bland annat i form av Lillans fasta beslutsamhet över att få finnas!

 

Förhoppningsvis innebär det här att Mamman kommer att ligga mycket mindre på sjukhus framöver, och att behandlingen har fungerat väldigt bra trots alla vedermödor.

 

Här hemma har Lillen haft en massa saker för sig, lärt sig massor med nya saker, ord, och hyss! Lillan blir bara mer och mer social, större, mer och mer medveten om sin kropp, och allt som tillhör den såsom armar och ben till exempel! Ibland festar Lillan på mjölkersättning hela nätterna, och sover ”ruset” av sig på dagarna, men oftast är hon vaken och glad!

 

Lillen är en go liten kille! Igår fick han veta av Mamman att så fort Pappan kommit in igen efter att ha slängt soporna, skulle Lillen få äta frukost och dricka juice. Lillen gick direkt till ytterdörren, öppnade, endast klädd i pyjamas, barfota, och lutade sig ut i minusgraderna, för att högt ropa: ”Paaaaaaaaappaaaaaa!” ”Paaaaaaaaaappaaaaa!”, tills Pappan stressat kom in igen!

 

För någon dag sedan var Lillens och Lillans yngsta Faster på besök, tillsammans med sin P, från England! Det var väldigt trevligt, och roligast var nog att Lillen fick visa sin favoritlekplats med rutschbana och linbana! P och P hade presenter med sig och det uppskattades massor! Idag kom förresten Lillans med på posten! Lillan ska bara hålla sig till storebror och mamma kommer hem, så att de får vara med när presenten öppnas!

 

Pappan mår väldigt mycket bättre än sist det skrevs i bloggen, och det tackar jag våra fina vänner för, och min underbara Fru! Kritiken sade nog mer om kritikern än om de kritiserade. Det får vara bra så...

 

Nu vill Lillan ha mat! Per omgående, som hon tydligt uppmanar sin senfärdiga far!