Pappans tankar

Fick fart på batteriladdaren! Hundmys och brasa!

Höstmörkret tog till slut slut, och vintermörkret tog över. Det är inte bara ute som mörkret lägger sig tungt, utan även inombords. Jag har svårt att inte bli låg och orkeslös så här års. Jag gillar inte mörker. Det behövs ljus och värme för att lysa upp mitt inre mörker som lätt tar över annars. Stressigt på jobbet, och trilskande väder, baciller, och alla möjliga omständigheter har gjort att batterierna inte laddas som de ska. Till skillnad från bilen som inte startade en morgon med minusgrader, med dött batteri, så har jag ingen smart batteriladdare att ansluta, som recondar och återladdar. 

Min batteriladdning är min familj, med hundarna, mys och gos, och pyssel med stugan, hemma, tända brasa i kamin och öppen spis, äta god mat som Älskling lagat, eller som häromkvällen Harry Potter-filmkväll i soffan, med hela familjen hopkurad i samma soffa, med gos- och snackssugna hundar som klättrar på oss! 

Det är värdefull batteriladdning, men som sagt, ibland så blir det inte som man vill och hoppas, saker kommer emellan, och saker strular, och är man som jag redan sliten både fysiskt och mentalt är orken bara borta. 

Ikväll känns det bättre, efter massor med mys och bus, dunkadunkabunker, snötäckt Söderås, och skratt! 

Imorgon är det säkert sommar igen, visst? 

 

Igår kom en ny fodertunna vi beställt. Himla bra, lufttät och platsbesparande. Toppen. Den levererades i en stor kartong, med väldigt mycket bubbelplast. Utan att tänka oss för, smällde vi (jag?) bubbelplast för att det blir väldigt skrymmande att sopsortera annars, vilket vi inte gjort om vi hunnnit tänka tanken att vår ena hund är rädd för smällar, som nyårsraketer, och liknande! Hon for upp, skällde, och sprang mot ljudet. Ofta reagerar hon med att försöka skrämma bort farliga saker, men igår gick hon verkligen till full attack! Hon tuggade, under en hel del smällande, sönder varenda bubbla, på all bubbelplast! Det såg ut som en bubbelplast-slaktscen i köket, som ni ju alla vet hur det ser ut! ;) 

Grejen var att hennes svans viftade hela tiden, och man kunde nästan tro att det faktum att hon tog kontrollen över oljudet avdramatiserade det hela! Vi får väl se hur det blir nästa gång det smäller...! 

 

Hej kära bloggföljare som troget kikar in för att kolla om jag skrivit något! Länge länge sedan, men nu tänkte jag faktiskt göra en nystart på den här bloggen. 

Livet har ju fortsatt, och blivit lättare och lättare som ni ju vet, ni som känner mig. Jag (åter)fann kärleken igen, och livet är alldeles fantastiskt! Huset innehåller numera två barn, två hundar, undertecknad, och en alldeles fantastiskt älskad Sambo! 

Jag känner att skrivandet är en för mig livsnödvändig ventil, men känner samtidigt att facebook, framförallt, stjäler både min tid, och min personliga information i alldeles för hög grad! 

Kommer att behålla min fb för att hålla kontakt med folk och se vad andra gör, men minska mitt eget innehållsskapande betydligt. Håller sakta men säkert på att spara ner minnen, dag för dag, och raderar efterhand sakta men säkert. 

Tanken är alltså att jag skriver här, kanske mer personligt och mindre politiskt, men jag lovar inget! ;)