Pappans tankar

 Tisdag 29/5 2012

 

 

Häromkvällen skulle Lillen hjälpa Mamman att vattna de nya blomkrukorna som de planterat tillsammans, och som skulle pryda framsidan av huset. Lillen gick in i uppgiften med liv och lust ända tills han snubblade på vattenslangen som låg på cementplattorna runt huset! Han blev jätteledsen, men det blir han å andra sidan tjugo gånger om dagen då liknande händelser sker.

 

Mamman och Pappan tröstade, och det verkade ha klarat sig med ett skrubbsår på ena armen, vilket för en tvååring är illa nog!

En stund senare klagade dock Lillen på att det gjorde ont i handen! ”Hälla varmt vatten!” Lillen mindes hur Pappan en gång doppade hans hand i kallvatten efter en klämningsincident för att lindra det onda, och blandade ihop varm och kallvatten.

 

Pappan tittade på handen och Lillen verkade kunna röra fingrarna som vanligt, så det verkade inte vara någon fara.

 

Men. Lillen vaknade flera gånger under kvällen och hade jätteont i handen, grät hysteriskt, sparkade och slogs vilt när Mamman eller Pappan ville titta på den! Efter att ha vaknat vid elva på kvällen och varit helt otröstlig, bestämdes att Pappan skulle åka in till sjukhuset med Lillen, för att få handen kollad av en läkare.

 

Lillen bars ut i bilen, väldigt olycklig, och färden mot sjukhuset gick i nattmörkret. Efter en stund lugnade sig Lillen och kommenterade att det var ”väldigt möööökt ute”! Väl framme och parkerad utanför akutintaget var Lillen ganska lugn och när det dessutom kom en ambulans körande blev han riktigt lycklig! Pappan tvekade om det kanske var lika bra att åka hem igen, och ringde hem till Mamman, som tyckte att det var bra att ändå kolla upp det.

 

På akuten var det lugnt måndagnatt som det var, och efter bara ett par minuter fick vi komma in till en sjuksköterska som bestämde att doktorn fick ta en titt på handen. Då var Lillen inte alls lycklig, utan ganska ledsen och kramig. Kramig som att han satt krampaktigt fast runt Pappans hals.

 

Vi fick följa sjuksköterskan längre in på akuten och hamnade i ett undersökningsrum. Den rutinerade sjuksköterskan undrade om Lillen kunde vinka hejdå, varpå en ganska tyst Lillen vinkade till henne med den onda handen! Doktorn kom ganska snart och undersökte Lillen så gott det nu gick utan någon som helst samarbetsvilja från Lillen! Nyckelben, armbåge och arm kändes genom, och efter en stunds samtal med Pappan tyckte han att det var lika bra att röntga. ”Ofta är det något brutet”. Under väntan på att få komma till akutröntgen piggnade Lillen till alltmer och verkade mindre och mindre besvärad av sin onda hand. Han lurade till sig en mugg vatten av Pappan som han genast fontän-spottade ut över golvet i undersökningsrummet, skruvade igång syrgasen, och började inventera rummet. När sjuksköterskan kom för att visa vägen mot röntgenavdelningen låg Lillen på mage under Pappans stol och lekte med Pappans ringar!

 

På promenaden mot akutröntgen, kramade Lillen Pappans pekfinger rejält med sin onda hand, och Pappan började allt mer tvivla på att handen var allvarligt skadad! När Lillen dessutom fick åka hiss som pratade så var humöret på topp!

 

När vi kommit upp till röntgenavdelningen, dalade humöret dock ganska fort, i takt med insikten om att den ”häftiga kameran” som Pappan utlovat visade sig vara ett märkligt monster som hängde ner från taket var Lillen MYCKET ointresserad av att vara med på bild! Pappan visade flera gånger hur kul och häftigt det var att bli röntgad, men Lillen vägrade. Till slut sade sjuksköterskan att vi kunde prova att hålla fast Lillens hand med en träpinne så kanske det blev en bild, men att om något var brutet så skulle det göra ont! Pappan tvekade en stund men bestämde sig för att ge det ett försök. Lillen sade inte ett knyst, men Pappan fick ändå riktigt dåligt samvete. En bild blev det sedan strejkade Lillen definitivt. Bilden blev åtminstone bra, och doktorn fick något att titta på.

 

Doktorn nere på akuten kunde snart konstatera att handen såg alldeles hel och fin ut inuti! Lillen fick äntligen åka hem!

 

Hemma väntade en lättad mamma, som inte kunnat somna förrän Lillen kommit hem! Nu var Lillen helt smärtfri, mycket uppskruvad och vill gå ut i trädgården en stund! Lillen fick en flaska välling och stoppades vänligt men bestämt ned i sängen klockan 02.00 på natten mot tisdag!