Äntligen!
Söndag 28/8
Äntligen börjar Mammans CRP sjunka! Kanske tar någon av antibiotikumen på infektionen i alla fall? Mamman har fortfarande ruggigt hög feber och mår rent ut sagt skit, men kanske kanske är det ändå på väg åt rätt håll till slut. Bara det nu inte vänder igen. Fortfarande är CRP en bra bit över 200.
Man ska ju vara glad för alla positiva besked, och dagens provsvar gjorde att Mamman äntligen äntligen äntligen fick träffa Lillan igen! Noggranna förberedelser gjordes och sjuksköterskor från Neo besökte Hematologen, och vice versa, innan vi slutligen kunde rulla Mammans i säng till Lillan! Varken Pappan eller Mamman vågade tro att det till slut verkligen hände förrän vi rent fysiskt var inne på Neonatalavdelningen! Vilken lycka det var för Pappan att få sen sina älsklingar mysa tillsammans efter alla besvikelser den senaste veckan! Lillan tittade intensivt på Mamman och myste ner sig fullständigt i hennes bröst! Mamman var preparerad med både cortison och ketogan, och var jämförelsevis pigg, och njöt i fulla drag av att få ha Lillan tätt mot sin kropp!
Personalen på både Hematologen, och Neonatal var jätteglada och nästan lite som barn på julafton. Tack fina snälla ni som engagerar er så för oss!
Jörg är tillbaka, och är samma fantastiska stöd och uppmuntran som han var när vi kom till Lund den där ödesdigra dagen i Juli. Han kan inte trolla, men han gör så¨gott han kan.
Alla medaljer har sin baksida, och efter någon timme var Mamman febrig, frossig och trött igen. Pappan är själv rätt trött och sliten, och sov jättedåligt igår natt, och försökte sova en stund på förmiddagen, men däckar så tungt att han inte vet var han är när han vaknar. Huvudet och kroppen vill sova ett par dygn i sträck känns det som. Pappan undanber sig för övrigt fler som berättar att han behöver sova och ta hand om sig själv. Pappan vet. Pappan har bara hela sin familj splittrad och både sin fru och dotter på varsin avdelning på sjukhus. Gissa hur lätt det är att ta hand om sig själv.
Nu framåt kvällen bestämde sig Pappan för att lämna Neo tidigare för att sova lite mer, och kikade in hos Mamman på vägen ”hem”. Mamman hade fått mer cortison, och var lite piggare och hungrig. Var fan får man tag på mat 22.00 i Lund, en söndag?? Imorgon ska vi beställa mat så fort det är någon som tänker ordet cortison! Mamman och Pappan puppades och mamades innan Pappan trött släpade sig helt cortisonopåverkad mot sitt enkla hotellrum för att varva ned.
Nu har jag varvat ner, och nu ska jag krypa ner under täcket.
