Pappans tankar

 

 

Tisdag 16/8 23.50

 

Idag har Pappan äntligen fått gosa med sin älskade Lillan! Lite över tio på förmiddagen lyftes Lillan upp ur kuvösen för att få mysa med Pappan! I två timmar låg hon på Pappans bröst och mös! Hon blev jätte-jätte-arg när sköterskan lyfte upp henne, men somnade direkt hon landat på Pappans håriga bröst.... Som pappa längtat, och som Lillan mös! :) Medan Lillan myste matade Pappan 7ml med spruta i V-sonden, och sedan sov vi tillsammans en bra stund i fåtöljen, innan det var dags att återvända till kuvösen igen, så att Pappan fick gå och äta lunch!

 

Mamman fick komma ner till Lillan för att mata halv åtta på kvällen, efter att ha fått sova en liten stund. Strax innan Mamman kom för att mata levererade Lillan sitt livs första bajs! Magen och tarmarna funkar! :)

 

Idag har Lillans hjärna rutinundersökts med ultraljud för att leta efter eventuella hjärnblödningar. Mamman och Pappan väntade nervöst för att få veta vad som visades på skärmen. Inga blödningar fanns att finna! Underbart skönt, även om det kommer att undersökas fortlöpande. Än så länge mår Lillan rätt bra i sin kuvös! :)

 

Framåt kvällen satt Mamman och gosade med Lillan genom luckorna i kuvösen, och Lillan klamrade hårt fast om Mammans finger med sin lilla lilla lilla hand! Mamman och Lillan ville inte skiljas alls och de var så fina ihop! Mamman kunde nästan inte lämna henne när det var dags att säga godnatt! När Pappan pussat och kramat Mamman och sagt godnatt, så gick han med trötta trötta steg till neointensiven igen, för att mata Lillan och säga godnatt!

 

Pappan gick, numera hemvant, i kulverten mot patienthotellet. Under dagen har Pappan nämligen utforskat delar av det enorma kulvertsystemet under Usil. Ett kulvertsystem i två våningar! Bra när det regnar...och otroligt barnsligt spännande! Pappan känner sig lite som en tioåring på upptäcktsfärd!

 

Nu är klockan alldeles för mycket och Leonard Cohen sjunger i Pappans örlurar med mörk basstämma medan fingrarna oflinkt ”dansar” över tangentbordet.

 

Pappan borde sova redan, men är rädd att den trötta hjärnan inte ska klara av att hålla isär allt som händer om det inte skrivs ner.