Lillan briljerar!
Tisdag 23/8
Lillan har idag briljerat på Pappakängurun, liggande på mage, utan CPAP i en timme utan syrgas, och dessutom haft gymnastik samtidigt! Först sov både Pappan och Lillan gott i en timme tillsammans, innan det var dags för mat. Efter maten myste Lillan gott, på Pappans bröst, medan han pratade med sjuksköterskan, men efter en halvtimme vaknade hon plötsligt, och spärrade upp sina små mörka ögon och var jättepigg! Hon gnydde och grymtade livligt, och Pappan trodde först att det var de klassiska ”gruntanden” som bebisar framstöter då de har svårt att andas, men syresättningen var kalas, och andetagen stadiga och djupa. Lillan kommunicerade! Hon tittade Pappan i ögonen och utstötte små menande läten! Pappan vände på hennes huvud en stund, och då myste hon ned sig. Snart tröttnade hon på det, och lyfte huvudet och lade sig på andra kinden. Sen igen, och igen och igen och igen och igen....! 15-20 gånger på raken! Lillan måste vara den starkaste bebisen på neo! :D Lillan vevade med armar och ben, men såg fullkomligt nöjd ut, tittande sig nyfiket omkring i en hel timme!
När Pappakängurun myst i nästan tre timmar i fåtöljen, var det dags för nästa mål mat, och då fick Lillan landa i kuvösen igen. Hon härjade runt lite till i sin plastlåda, innan hon blev omstoppad av en barnsköterska, medan Pappan skyndsamt uträttade ett trängande behov han skjutit på i en halvtimme, med en guppande bebis på magen!
Lillan åt sin mat, fick sin kopp kaffe, sina vitaminer, och slocknade nöjt i sitt lilla rede i kuvösen.
Lillans dag har således varit framgångsrik, och det har hunnits med ett tredje ultraljud på fontanellen, och inte heller denna gång fanns någon hjärnblödning att finna i det lilla huvudet! Hjärta och lungor har undersökts, och de lät fint tyckte doktorn.
Mammans dag har varit desto tyngre, med både cellgift, lumbalpunktion, och feber. Orsaken är okänd och imorgon blir det kompletterande undersökningar. Febern gör att Mamman inte vågar träffa Lillan vilket gör hela familjen ledsen och frustrerad.
Mammans nattsömn har dessutom störts av en ilsken tant som skällt på både henne och personalen, och hotat med att det minsann ska skrivas till tidningen om hur illa behandlad hon blir.
Tanten har haft högt blodtryck och har lagts in på observation eller nåt, och på grund av platsbrist hamnat på hematologen.. Hon var mycket upprörd över att personalen störde hennes nattsömn med irriterande cancerbehandlingar. ”Det får ni göra på dagtid!” Pappan, och troligen personalen var mycket sugen på att knuffa ut henne från fönstret. Personalen rullade till slut iväg arga tanten till ett behandlingsrum. Hela vägen dit skällde hon upprört och väckte resten av avdelningen. Pappan föreställer sig att tanten haft ett relativt bra liv, då hon kan bli så upprörd över att nattsömnen störs bara för att folk behandlas för cancer på en avdelning för cancerpatienter, och dessutom dygnet runt.
Mamman fick till slut dela rum med en kvinna som behandlas för leukemi själv, och därför hade större förståelse för att behandlingen kan vara rent utav irriterande. Pappan undrar försynt hur arga tanten ser på situationen. Man skulle kunna tänka sig att man kunnat ha lite lite förståelse för att den irriterande behandlingen, möjligen irriterade Mamman snäppet mer än henne. Att det kanske är snäppet tradigare att vara småbarnsmamma, vara nyförlöst, och ha leukemi, än det är att vara en relativt frisk tant med yrselkänningar.
Well well, man kan ha perspektiv på saker, eller inte liksom.
