Lillan mår bra!
Fredag 19/8
Varje dag så kämpar Lillan lite till. Hon behöver allt mindre syrgas, idag nästan ingen alls! Hon öppnar sina små mörka ögon, och tittar sig nyfiket omkring. På Pappan, Mamman, kuvösen och allt i den. Hon känner och drar i sladdar, och slangar. Hon äter som en liten häst genom sin sond. Idag har hon lett åt både Mamman och Pappan! Kanske är det en omogen reflex, en ofrivillig muskelrörelse, men det spelar ingen roll för lyckan är den samma när hon ler!
Lillan är ett litet energifält, en batteriladdare, en lyckoamulett! Hon får trötta föräldrar att orka lite till. Hon tröstar när man är ledsen. Hon gör små konster och spretar med tårna, och viftar på sina små händer och fötter. Hon är något av det finaste Pappan sett!
Lillans Mamma och Pappa är utmattade, och orken tryter. Lyckan över Lillan är enorm...men ändå är det andra känslor som just nu tar över ändå.
Ibland blir det bara lite för många parametrar, ibland blir det lite för bra. Hela situationen är utmattande, för oss alla, och ibland yttrar det sig i irrationella känsloyttringar. Vi förstår att det är jobbigt för alla inblandade parter. Vänner, släkt, och familj mår i olika grad dåligt, och det yttrar sig väl på lite olika sätt.
Jag skrev ett inlägg igår, men jag valde att inte lägga ut det i bloggen. Man ska inte skriva i affekt. Det har varit lite väl mycket som sagts i affekt på sistone, och det sårar, och tar på energi som inte riktigt fanns från början.
Energin behövs till annat. Till att bekämpa leukemi, och till att finnas där för vår lilla flicka som kämpar för att visa världen att hon är här för att stanna!
Jag tänker spara på min energi genom att inte yttra det jag kanske på sätt och vis egentligen hade haft all rätt att säga. Jag tänker göra allt jag kan för att ösa kärlek över min fru och min alldeles för tidigt födda dotter istället.
Snälla tänk er för lite. Mamman behöver positiv energi, kärlek, och stöttning när det känns tradigt. Inte motsatsen.
Vi som älskar Mamman måste finnas där för henne nu!
Orkar ni lite till? Jag förlåter det mesta, men snälla behandla inte min älskade Fru illa!
