Pappans tankar

 

 

 

Lördag 20/8

 

Lillan är tapper och envis, hon har mammas och pappas temperament, vilket å ena sidan gör att hon nog kommer att klara sig finfint i livet, å andra sidan gör att hon nästan dör flera gånger om dagen!

 

Det är helt normalt att nästan dö ett par gånger om dagen när man är så liten säger personalen. Eller de använder inte riktigt termen ”dör”, utan pratar om att glömma att andas, tappa pulsen och så.

 

Pappan börjar nästan vänja sig och dör inte själv varje gång det händer längre. Inte riktigt i alla fall. Pappan tappar bara pulsen, och glömmer att andas.

 

Man inser hur skört ett litet prematurt bebisliv är när man ser hur övervakningsmonitorn blinkar ilsket i olika färger, larmsignaler piper, och siffror dalar var och varannan gång man byter blöja, eller vänder på Lillan. Hon blir ibland så upprörd att hon skriker tills hon först får en puls på över 200, och sedan blir så utmattad att hon inte orkar andas!

Då får man ge henne lite syrgas och skaka lite på henne. Då brukar hon komma på att hon glömt att andas en stund.

Har man tur hinner man lugna henne genom att hålla om henne i kuvösen innan pulsen skenar fullständigt.

 

Motsatsen kan man kalla mjölkkoma, eller mys-to-die-for. De två tillstånden leder då och då till att hon ”tappar pulsen”. Hon blir så mätt att hon däckar. Lite väl djupt. Eller myser ner sig så till den milda grad att hjärtat typ somnar. Då får man skaka lite på henne, och eventuellt ge lite syrgas.

 

”Näe men det där är helt normalt” Hon kommer snart tillbaka” Så brukar de säga, de som till skillnad från bebispappor är vana vid att bebisar nästan dör lite då och då.

 

 

Annars så har Mamman dubbelmyst idag! Hon har haft Lillan på magen två gånger idag, vilket Lillan njutit stort av! Mamman med! Pappan har nöjt sig med att byta blöja och mata Lillan idag.

 

Idag har även Lillans navelkatetrar dragits ut, vilket gör det åtminstone lite mindre nervöst att röra vid sin väldigt lilla dotter. Om man råkar rycka ut artärkatetern kan det tydligen bli lite kritiskt då den ligger i aortan på lilltösen. Pappan har varit inte så lite nervös när han råkat få fatt i den istället för något annat av allt som finns i Lillans kuvös!

 

Lite senare på eftermiddagen provade Lillan att andas helt på egen hand! CPAP:en togs av och Mamman och Pappan fick se sin Lillan utan mössa, och andningsmask i nyllet! Ljuvligt att få mysa med hennes svarta hår, och hennes goa små kinder! Pappan har pussat och nosat på Lillan allt vad han orkat idag! Hon doftar så gott!

Lillan andades riktigt bra på egen hand en bra stund! Hon verkade uppskatta att bli av med Darth Vader-masken en stund, och sin ökade rörlighet. Hon får oftast ingen syrgas alls längre, utan ligger på 21%, vilket är ”rumsluft”.

Man kunde konstatera att det inte alls var något problem att andas själv på en liten stund. Hon får träna lite på att andas utan masken, innan den tas bort helt tror jag. CPAP:en blåser ned lite luft i hennes lungor för att förhindra att de faller ihop när hon andas ut. Lite som att andas i motvind.

 

Lillan har idag även fått smaka på maten som hon sondmatas med! En liten droppe som släpps ned på nappen hon har i munnen ska få henne att associera den goda smaken och sugandet med mättnad! Lillan har inte varit så intresserad av nappen innan men nu smakade den ju mumma! Eller bröstmjölk då! Det här med att äta är med något man får träna på!

 

Summa summarum, så har Lillan varit jätteduktig idag, och Pappan och Mamman är glada och stolta!