Pappans tankar

 

 

 

Onsdag 24/8

 

 

Idag har Lillen fått träffa Lillan! Han var mycket intresserad och var på väg in i kuvösen till Lillan.

”Bebis nana” sade han, och pekade på Lillan som sov gott, medan Lillen smällde med luckorna till kuvösen! :D ”PANG!” sa Lillen.

 

Mormor och Morfar, Moster och Lillen anlände efter lunch, och Lillen och Pappan umgicks, medan de andra åkte vidare till Malmö i några timmar. Lillen var helt uppspelt av alla bussar som passerade förbi Usil! Lillen och Pappan promenerade en bra bit, och hamnade till slut på Lekterapin som Lillen nu officiellt har rätt att nyttja, eftersom Lillasyster är inlagd på neonatalavdelningen. Lillen busade och lekte med vatten, byggde med jättelego, och åkte traktor!

 

När Lillen började bli hungrig begav sig Pappan och Lillen ner i underjorden, och promenerade i kulverten till Lillan!

 

Lillen var som sagt mycket nyfiken, och satt sedan en lång stund och myste i Pappans knä och drack välling medan han kikade in på Lillan... :)

 

Han busade också med den roliga Ida som tog hand om Lillan idag. Lillen märkte snart att hon var väldigt charmad och imponerad av honom, och han utförde en del trix, såsom att bubbla vatten ur munnen, så att det rann ner för tröjan. Han såg mycket nöjd ut!

 

Efter en stund var Lillen trött på bebisen som bara sov hela tiden, och ville gå vidare. Pappan tänkte bjuda på en Piggelin, för att fira att Lillen och Lillan fått ses, men just som Pappan öppnade glassfrysen på Pressbyrån, fick Lillen syn på ”Naaaaaaaaaan!” Lillen ville ha banan!

 

När Mormor, Morfar och Moster närmade sig Usil igen, gick Pappan och Lillen till atriumet, mellan blocket och Kvinnokliniken där Lillen förtjust tittade på vattnet, stenarna och en liten blå blomma!

Plötsligt fick han se någon som vinkade på honom från ett fönster! Mamman! Han blev jätteglad, men otroligt förvirrad när Mamman plötsligt även hördes i Pappans telefon! Lillen visste inte var han skulle titta!

 

När Mormor, och Morfar kom visade Lillen sin fina Lillasyster för dem! De hade fått dispens av avdelningschefen att få komma in, efter att Pappan berättat att de tog hand om Lillans storebror!

 

Pappan anar att Mormor och Morfar blev lite chockade när de såg exakt hur liten Lillan är. Pappan har ju liksom vant sig vid det här laget! Mormor klappade försiktigt på Lillan som återigen överlevde Lillens busande runt kuvösen! Pappan tror att de är rätt så lika varandra, Lillen och Lillan! :)

 

Efter en stund gick hela följet vidare till Mammans rum på Hematologen. Mamman är ganska sjuk just nu och har hög feber och rätt ont. Lillen gjorde nog att det försvann lite för en stund med sina kramar och pussar! Han blev mycket förtjust över de roliga slangarna i Mammans näsa! ”Näääääääsan!” utbrast han flera gånger och såg jätteglad ut! :D

Han satt jättenära och tittade på, när sjuksköterskan Emelie bytte dropp och fixade med venporten. ”Stick!” sade Lillen! :P

 

Efter ett tag började Lillen fnittra hysteriskt och ganska snart så började orken tryta rejält av trötthet och all upphetsning och spännande upplevelser! Mormor, Morfar och Moster åkte hem till sig, med Lillen igen, och Pappan anar att han kanske somnade i bilen på väg hem!

 

På kvällen satt Pappan och myste i drygt tre timmar med Lillan på bröstet. Lillan klarade sig hela tiden utan sin CPAP, men verkade tröttare än hon brukar, och behövde plötsligt syrgas. Pappan undrade om något var fel, men efter ungefär en timme eller så löstes mysteriet plötsligt då Lillan brakbajsade i blöjan, och direkt fick perfekt andning helt utan syrgas! :D En stund senare dog hon nästan för att hon rapade, eller mer exakt, fick en så kallad snabb pulsdipp som varade i tio långa sekunder! Det är inte mycket som krävs för att tynga en minibebis!

 

Pappan mös en stund men började sedan tänka alltmer på Mamman och undrade hur det var med henne. Till slut fick sjuksköterskan ringa avdelningen för att kolla läget. Pappan fick veta att Mamman mådde lite bättre och hade mindre ont. Pappan känner sig ganska splittrad och vet inte riktigt var han ska vara ibland. Mamman och Pappan är dock överens om att Lillan ska få komma ut ur kuvösen minst en gång om dagen för att mysa med mamma eller pappa. Något riktigt bra har i alla fall hänt, och det är att Mamman nu inte längre har diabetes! Den försvann när cortisonet helt trappats ned! Nu kan Mamman åtminstone unna sig att äta vad hon vill när bara aptiten återkommer!

 

Idag har alltså Lillan klarat sig i först två och en halv timme, och sedan i drygt tre timmar utan CPAP! Lillan är världens bästa minibebis tycker Pappan! Det betyder att så fort Mamman konstateras vara smittfri så kan Lillan komma till Hematologen och hälsa på Mamman!