Men läs journalen!
Idag har Lillens familj levt i kaos, efter att Mammans nya förlossningsläkare vänt upp och ner på världen igen.
Idag har hematologerna haft konferens med just förlossningsläkaren om det här med att skjuta på förlossningen, vilket var ett initiativ från henne och inte från oss. Som väntat sade hematologerna nej, med samma motivering som vi själva och hematologerna diskuterat redan. Risken för Mamman är alldeles för stor, och vinsten för barnet är för liten. Nu backades tydligen detta beslut upp även av barnläkarna från neo, som menade att några dagar hit eller dit inte gjorde så stor skillnad som denna förlossningsläkare menat.
Hon har ju som Pappan skrev igår redan avbokat fredagens planerade förlossning, och skjutit fram det till måndag tidigast, då beroende på vad hematologerna skulle säga idag.
Nu verkar hon insett att hon inte hade på fötterna, och att hon borde läst på innan hon började ändra på alla planer som gjorts upp, i samråd mellan en massa specialister och framför allt Mamman och Pappan. Alltså ringde hon Mamman sent på eftermiddagen och ville att vi skulle komma in omedelbart och att kejsarsnittet skulle göras i morgon fredag! Hon nämnde i förbifarten att Mamman fortfarande hade cancerceller kvar i blodet och att man inte kunde vänta som hon trott! Detta nämnde hon innan hematologerna hunnit prata med oss! Mamman blev förtvivlad, och förbannad, liksom Pappan. Mamman sade nej, och förklarade att hon har Lillen, och att vi hade kunnat på fredag, väl förberedda, om inte förlossningsläkaren nu definitivt ställt in förlossning på fredag för bara några dagar sedan, och att hon inte tänkte kasta sig iväg på en halvtimme om det inte var en akut situation! Alltså blir det förlossning på måndag, som Mamman och Pappan lutat åt.
Hematologen ringde upp senare och det visar sig att Mamman faktiskt är i så kallad morfologisk remission, vilket betyder att man har mindre än 5% cancerceller kvar. Mamman hade 2.3% kvar. Hade hon haft mindre än 0.1% hade Mamman varit i fullständig remission, och det hade naturligtvis varit det ideala.
Det visade sig att detta var helt acceptabelt och visade att hon svarat bra på behandlingen, även om hon nu hamnar i mellanriskgruppen istället för lågriskgruppen prognosmässigt. Hon är alltså fortfarande inte en högriskpatient, och det är inte alls så bråttom som förlossningsläkaren antydde. Måndag går bra, även om fredag hade varit ännu bättre. Behandlingsmässigt så fortsätter man som planerat, och inget har således ändrats från den ursprungliga planen, mer än att vi haft en helvetes-eftermiddag helt i onödan. Mamman och Pappan önskar verkligen att hematologen hade hunnit ringa först.
När Mamman och Pappan hunnit smälta saker lite ringde Mamman upp förlossningsläkaren och bad henne läsa genom journalen tills på måndag! Förlossningsläkaren satt då tydligen med den i handen, och bad om ursäkt. Pappan hoppas att detta betyder att Mamman respekteras bättre inför förlossningen.
Pappan vill påpeka att han inte vill att adressen till bloggen, eller innehållet i den, lämnas ut till någon utan att vi tillfrågas först!
