Fantastisk personal!
Idag blev det rekordtidig permission från sjukhuset! Vi var hemma 12.15, och då hade vi hunnit fixa ny dvd-spelare på Elgiganten, och handlat mat på Maxi på vägen hem! :) Pappan ombesörjde dessa ärenden, eftersom han och mamman kommit överens om att börja vara väldigt försiktiga med tanke på infektionsrisken som ökar varje dag. Det neutrofila var idag nere på 0.6.
Lillen har varit på kalashumör idag med, och dagens sjuksköterska Susanna, var mycket intressant och Lillen följde hennes göranden nogsamt och sade ”ticka” ungefär tio gånger under provtagningen! :) Sprutor och slangar med blod är inget läskigt i Lillens värld längre och det är väl både skönt och lite tragiskt på samma gång tycker pappan.
Med få undantag har sjuksköterskorna och undersköterskorna varit fantastiska och väldigt pedagogiska med Lillen, och även mamman och pappan. Inga gråtmilda huvuden på sned men heller inte axelryckningar. Det gäller ju att hamna rätt, att både kunna visa empati men utan att bygga på den oro och ångest som ibland vilar under huden på Lillens familj. De gör det väldigt bra.
Det har funnits undantag, och pappan funderar på att skriva ett inlägg om det någon dag. Samtidigt så har det inte undgått Lillens föräldrar att det pågår en hel del skriverier i media om just Hematologen i Lund angående sammanslagningen av Usil och Mas till Skånes Universitetssjukhus, med de konsekvenser det fått. Personalen går på knäna av underbemanning, och många har sökt sig annorstädes. I ljuset av detta vill Lillens mamma och pappa verkligen framhäva det fantastiska bemötande och den högkvalificerade vård som de upplever sig ha fått sedan ödesdagen 7/7 då familjen först kom till avdelningen.
Personalen är underbar och mycket engagerad, empatisk och Lillen kallade avdelningen för ”hemma” idag då han kom tillbaka! Han har fått många glada vänner på avdelningen och de anstränger sig verkligen för att vinna hans gillande! En undersköterska försökte till och med lära Lillen en barnramsa på ryska! :)
