Pappans tankar

 

 

Idag har Lillen haft finfint sällskap av L som underhållit honom på stan medan Lillens mamma och pappa varit på flödesmätning och ultraljud av Lillasyster.

 

Allt ser jättebra ut med blodflödet till Lillasyster och i hennes hjärna, och hon väger nu 898g vilket är 4% över kurvan! Hon är alltså inte ett dugg tillväxthämmad av cellgifterna! Fantastiska nyheter som lugnar mamman och pappan!

 

När ultraljuden var avklarade kom Lillen och L tillbaka igen, och det blev lunch. Efter diverse telefonsamtal kom Jörg och pratade lite. Lillen börjar flirta även med honom nu, vilket han verkade tycka var kul. Jörg har försökt charma Lillen ett tag, men Lillen har varit skeptisk. Han träffar ju inte honom lika ofta som sjuksköterskorna...

 

Cortisonbehandlingen börjar sätta rejäla spår på mammans blodsocker och sedan ett par dagar tar hon därför insulin, under översikt av graviditetsdiabetesjouren. Det visade sig att det var en omöjlig kombination att vara gravid OCH gå på så stark cortisonbehandling utan att blodsockret skulle skena. Nu är det i alla fall under kontroll, och det är bra inför förlossningen om ett par veckor, eftersom för högt blodsocker försvårar läkning, och är dåligt för Lillasyster i magen.

 

Mammans blodvärden dalar sakta men säkert, förutom trombocyterna som sakta stiger. I dag har det neutrofila hamnat på den magiska gränsen Lillens familj väntat på med viss oro, 0.5, gränsen för stor infektionskänslighet. Trots det fick mamman permission och åka hem till den egna sängen.

 

Pappan har gnott och skurat i badrummet och sovrummet dagligen i tre dagar, samtidigt som Lillen tre dagar på rad har kräkt ned båda dessa rum efter allt för girigt vällingdrickande vid nattningen. Lillens pappa är lätt psykotisk varje gång och Lillen blir jätteledsen så klart. Lillen har varit trög i magen och då blir det lätt kaskadkräkning när magen är full. Mamman och pappan är trötta och oroar sig för sin Lillen, och då är det lätt hänt att man tänker fel, och tror att det behövs mer mat än det gör.

 

Annars har dagen som för många andra färgats av det obegripliga terror/vansinnesdådet i Oslo. Både mamman och pappan har reagerat på att den här nyheten är så fruktansvärt vidrig att till och med de som lever i en bubbla, blivit berörda på ett obehagligt djupt plan.

Kanske för det faktum att gärningsmannen med berått mod avsiktligt siktat in sig på barn och ungdomar, samtidigt som vi kämpar för att få Lillasyster att klara sig. Vi kämpar för ett litet liv, och han utplånade över 70. Utan ånger eller betänkligheter. Syftet som han angett i rätten var att skada det norska arbetarpartiet genom att försvåra nyrekrytering. Han ville utplåna nästa generation röda politiker...

 

Världen är visst upp och ner, inte bara för Lillens familj.