Hjärterum.
Torsdagen har förflutit ganska bra trots det smått deprimerande vädret, och dagen började som de flesta dagarna på sistone, med att Mamman och Pappan åkte in till sjukhuset på morgonen, för provtagning.
Igår hade ju de neutrofila oväntat stigit från 0.5 till 0.7, och idag hade stigit ännu mer! 1.0 var dagens resultat, vilket fick läkarnas ansikten att se mycket glada ut! Det var inga problem att få åka hem och det är alltid ett underbart besked!
Innan hemfärden hade Mamman och Pappan ett möte med en barnmorska inför förlossningen, och det kändes jättebra att få prata om tankar och önskemål (läs krav) inför kejsarsnittet och efteråt.
Barnmorskan hade även hand om mammor med graviditetsdiabetes och kunde svara på en del om Mammans blodsocker-kaos. Framförallt verkar det vara cortisonet som spökar. Mammans cortisondoser är mycket högre än de som ges bara för barnets skull inför en för tidig förlossning, vilket gör att blodsockret beter sig på ett annat sätt. Åtgärden verkar vara att helt enkelt öka insulindosen kontinuerligt efter behov.
Återigen känner pappan behovet av att påpeka vilken fantastisk personal som arbetar på hematologen! Idag kom en för oss ny sjuksköterska in och presenterade sig och man kan inte annat än bli rörd över det engagemang som hon och hennes kollegor visar! Pappan blev nästan lite tårögd när han försökte förklara hur mycket det betyder för oss. Petronella som hon hette tyckte inte att hon gjort något att tacka för, men så känns det inte för Mamman och Pappan! Tack!
Tack även till familj och alla vänner som förser Lillens familj med barnvakt, matlådor, stöd, uppmuntran, tröst, och visar att ni finns! Ni är oerhört uppskattade och kommer alltid att ha en särskild plats i Mammans och Pappans hjärta!
