Pappans tankar

 

Idag är det Mammans 33-årsdag och det har firats på lite olika vis. Pappan envisades med att alla presenterna skulle tas med till sjukhuset i morse, så att Mamman skulle kunna öppna dem för att skingra tankarna från de jobbiga undersökningarna som skulle genomgås under dagen.

 

Pappan släppte av henne vid huvudentrén, för att sedan parkera bilen. När pappan kom upp på avdelningen såg han en hel hop med undersköterskor och sjuksköterskor utanför Mammans dörr. Först blev han orolig, men sedan såg han deras glada ansikten, och samtidigt öppnade de dörren in till rummet, och sjöng ”Ja må hon leva” i kör!

 

Pappan blev helt rörd och varm av deras fantastiska engagemang och Mamman såg tagen ut! :)

 

En stund senare kom sjuksköterskan Stina in med droppställningen och cellgiftspåsen. Nu inför tredje cellgiftsbehandlingen känns det inte lika ödesmättat och ångestfyllt, utan mer avslappnat.

Än så länge har Mamman inte påverkats så mycket som hon befarat, och sluppit tappa håret.

 

I samband med blodprovet förbereddes Mamman och Pappan för ”Blåisolering” eftersom det neutrofila värdet var 0.5 igår och i förrgår. Procedurerna förklarades och hygienartiklar togs in.

Efter en stund kom Stina tillbaka med provsvaren och såg jätteglad ut. Värdet hade vänt uppåt till 0.7 igen! Isoleringen hävdes och restriktionerna kunde skjutas på framtiden ett litet tag. Fantastiskt bra födelsedagspresent!

 

Efter cellgiftsbehandlingen var det dags för benmärgspsrovet. Jörgs semesterersättare skulle utföra det och det gick lättare än sist. Det skulle enligt Jörg tyda på att det är mindre cancerceller i benmärgen än sist, och det är ju ett bra tecken. Mamman fick lite lugnande och lokalbedövning. Provet togs i det gamla ärret så att det inte blev mer än ett.

 

Mellan undersökningarna öppnade Mamman presenter och pratade med glad personal som kikade in då och då för att prata lite och kolla läget.

 

Efter lunchen var det så dags för dagens sista prövning. Jörg skulle med hjälp av en röntgenläkare göra lumbalpunktionen i mammans ryggmärg. Likvor skulle dras ut för att kolla efter cancerceller, och cellgift skulle sprutas in förebyggande. Jörg kom in på rummet med en kylväska (innehållandes cellgift) och skojade om att han tagit med lite mat och vin till picknicken! Stämningen blev ju genast lite lättare och sängen rullades upp till röntgenavdelningen. Där uppe fick Mamman lite mer lugnande genom sin venport, och lumbalpunktionen gick snäppet lättare än sist. Mamman var en smula lullig efteråt, och skojade med Jörg och undersköterskan om att hon nu äntligen fick varva ner lite efter all cortison-speedning. Jörg skojade om hur han tänkte sig att Mamman maniskt hade renoverat och fixat på nätterna under permissionerna!

 

När alla undersökningar äntligen var avklarade vilade sig Mamman en stund och tyckte att födelsedagen ändå hade gått ganska bra! Ännu bättre blev det när hon fick klartecken att åka hem på permission!

 

Mamman och Pappan unnade sig lyxen att köpa hem mat från hennes favoritrestaurang, och några bra dvd-filmer att titta på! Födelsedagsmys!