Lågtryck i sinnet och utanför fönstret.
Idag har vi mest suttit i Mammans rum och försmäktat i den kvava fuktiga värmen, i väntan på att prover ska tas, och att provresultat ska komma. Till slut gav Lillen upp och strejkade. Lillens pappa fick gå ut en sväng med vagnen och fick till slut honom att sova. Just då kom ronden och pappan missade alltihop...som vanligt känns det som. Svårt att ha Lillen med på läkarsamtalen... Det verkade som att Jörg var ganska nöjd, förutom att provtagningen tagit så lång tid att han inte hann få svaren innan ronden. Vi fick i alla fall permission. Skönt.
Just nu är det lite krypande. Varje dag sjunker Mammans värden vilket ju visar att cellgifterna tar, men också att hon är väldigt sjuk. Varje dag tickar tiden, och dagen då immunförsvaret lägger ned närmar sig fort. Gissningen är Söndag kanske Måndag. Sedan kommer febern inom några dagar, då Mammans kropp attackerar sig själv i princip...om ingen annan infektion gör det först. Lillens mamma och pappa är nervösa och lite smått skärrade inför vad som komma skall. I alla fall pappan.
Vanligtvis så verkar det vara så att den första reaktionen på febern blir den som återkommer varje gång framöver då Mamman blir infektionskänslig, så Lillens mamma och pappa hoppas på en lindrig reaktion.
Pappan tycker det är rätt psykande, men vill ändå tänka positivt, och känner att det kommer att gå bra. Han hade bara velat vara säker.
Både Lillens mamma och pappa börjar inse att om bara tre veckor är de föräldrar till en väldigt liten flicka om allt går väl. En lång kamp på neonatalkliniken tar då sin början.
Det blev en rätt lång och tung dag trots att inget dåligt besked kom egentligen. Två dagar har gått sedan andra cellgiftsbehandlingen i onsdags, och än mår Mamman rätt bra. Idag känns det som att det tunga vädret är största boven i vårt mående...
När Lillen kommit hem blev det mat, och sedan eftermiddagslur med Mamman, medans Lillens pappa försvann iväg med bilen.
Pappan åkte till Grannstaden för att träffa Lillens halvbror, och hans mamma. Pappan skulle tala om att Lillens mamma var jättesjuk, och att det nog var bäst om Lillens halvbror fick vara hos sin mamma ett bra tag framöver. Lillens halvbror verkade inte ha så mycket frågor om det hela. Kanske kommer det senare? Halvbroderns mamma ville som vanligt veta så mycket som möjligt, men fick veta så lite som möjligt.
Pappan är kluven, men får inte ihop saker på något bättre sätt. Lillen vet inte om att det kan dröja länge innan han får se halvbrodern. Han vet inte heller om att han snart ska flytta till Mormor och Morfar, så att pappan kan ta hand om Lillasyster och mamma. Pappan känner sig kluven. Kluven.
