Pappans tankar

 

 

 

Fredagen började lugnt med provtagning, en promenad och ett besök på sjukhusbiblioteket i avvaktan på provsvaren.

 

Jörgs ersättare, som jag pinsamt nog inte lärt mig namnet på än, kom in och såg lite besvärad ut. Han förklarade att man funnit cancerceller i benmärgsprovet, men förklarade samtidigt att han inte riktigt förstod poängen med att ens göra provet så tidigt i behandlingen, eftersom protokollet ändå inte krävde någon ändring i behandlingen oavsett vad provet visade. Han menade att ingen hade väntat sig något annat än det resultat man fått, och att man ännu inte kunnat räkna antalet celler, men att alla blodprover pekade åt att det såg bra ut och hintade om att det inte borde vara så många cancerceller kvar.

 

Hennes prover visade att både trombocyterna, och det neutrofila hade stigit ännu mer. Det neutrofila är nu uppe i 1.2! Respiten verkar förlängas, och läkaren menade att Mamman är på väg åt rätt håll. Om värdena fortsätter se så bra ut skulle det inte vara några problem med permission i helgen heller!

 

Glada nyheter, och ytterligare en glad nyhet väntade efter lunch, nämligen att Lillen skulle återvända hem från Mormor och Morfar! Som Lillens Mamma och Pappa saknat honom!

 

När de kom hem till huset sken Lillen upp liksom Mamman och Pappan! Det blev mamar och puppar, men ganska snart ville Lillen prata om annat och kolla om grannens barn var hemma, och om Målaren kanske var i garaget och målade på fönster. Lillen visade sin sandlåda för Mormor och berättade att Mormor lärt honom att säga gunga på polska! Pappan har redan glömt vad det hette!

 

Efter ett tag blev Lillen gnällig och skrikig, och verkade inte riktigt veta vad han ville och vem han skulle vara hos. Mamma, Mormor, Pappa, Morfar om vart annat, och han var aldrig riktigt nöjd. Kanske inte så konstigt att det blev kaos i det lilla huvudet, med så snabba miljöombyten...

 

Pappan är otroligt glad över att Mormor och Morfar finns och att de tar hand om Lillen så himla bra! Nu känns det lite lite lite mindre jobbigt att lämna bort Lillen när Lillasyster kommer och behöver massor med Pappamys! Kängurumetoden kallas det. Pappan kommer att ha så mycket hudkontakt med Lillasyster som det går för att främja hennes utveckling, och för att hon ska få kroppsvärme och höra Pappans hjärtljud. Det ska kompensera lite för det faktum att hon inte kan vara kvar i Mammans mage så länge som det var tänkt.

 

Lillen lugnade ner sig en stund efter att Mormor och Morfar åkt hem, och det började bli som vanligt hemma. Han somnade gott mellan Mamman och Pappan i sängen medan de kollade på film.

 

Just nu när Pappan skriver dessa rader har dock Lillen vaknat och varit ledsen, och har kanske lite ont i magen. Lillen somnade om i Mammans famn sittandes i en fåtölj medan hon pratar i telefon med Mormor.

 

Pappan börjar själv längta efter lite sömn...