Familjen - smitthärden
Tisdag 25/10
Igår skrevs Lillan ut från neonatalavdelningen i Lund! Det var inte utan viss turbulens detta skedde då personalen verkade ha förväxlat Lillans konstaterade multiresistenta tarmbakterie med ebolaviruset. Pappan, Lillen och Lillan hänvisades till ett isoleringsrum på neointensiven, ett rum där man bar ut en soffa och började bära på en till innan Pappan försynt undrade var han och barnen skulle sitta? Kvar på salen blev nämligen enbart en obäddad sjukhussäng. Man löste detta dilemma genom att lägga ett lakan på den till slut kvarstående soffan och på sängen, och vips så hade familjen ett flott rum att försiktigt sprida sin ebolasmitta på. För säkerhets skull var rummet tömt på nästan all utrustning och utensilier. När Pappan undrade om det gick bra att nyttja den vattenkokare som trots allt lämnats kvar såg sjuksköterskan helt stressad ut, varpå Pappan myndigt förklarade att han faktiskt tänkte värma vatten till mat till de två (ebolasmittade) barnen.
Mamman var vid tillfället på infektionskliniken för att bli omlagd och undersökt, och sedan på hematologmottagningen för att diskutera den fortsatta leukemibehandlingen. Man kom fram till att Mamman får gå på underhållsbehandling tills hennes sår läkt ut, och man kan påbörja nästa behandlingskur. När hon kom till den neonatala smitthärden i rum 3 på neo-iva hade Pappan just hunnit utfodra båda barnen, blivit nogsamt nedkräkt av Lillan, efter att ha utfört en helt oauktoriserad Heimlich på henne, efter att Lillen i sin övertrötthet vilt knuffat till Lillan under matningen så att hon satte i halsen och inte kunde få luft. Nu var det dags för läkarkontroll, viktkontroll av sjuksköterska, och utbildning i spädbarns-HLR av hemsjukvårdsteamet – samtidigt. Det flöt på väldigt rörigt, förvirrat och en smula kaosartat. Till slut hade i alla fall Lillan blivit väl godkänd av överläkaren, sjuksköterskan, och Mamman och Pappan hade hunnit be om ett skriftligt material om spädbarns-HLR. (HLR = Hjärt-Lung-Räddning)
Pappan insåg efter denna utdragna utskrivningsprocess att mat medtagits till barnen, men inte till föräldrarna, som nu hade en skadligt låg blodsockernivå. En sjuksköterska förbarmade sig och kom med mackor, mariekex, och te. Till slut hade allt avklarats och recept uthämtats på apoteket, så att hemfärden kunde påbörjas!
Idag tisdag inser Pappan att Lillan överlevt flera dygn i föräldrarnas van(a)(-) vård! Pappan är så trygg i att Lillan faktiskt inte ska sluta andas, att övervakningsapparaten vågades återlämnas vid utskrivningsbesöket.
Lillen är mycket glad i sin lillasyster och klappar och kelar henne gärna, och pratar mycket om henne! Han är även väldigt glad i att ha katterna hemma hos sig igen! Lillan verkar trivas riktigt bra hemma i huset, och är mer och mer vaken och nyfiken! Hon sover däremot riktigt bra på nätterna nu, även om Pappan kastar peppar och salt runt sig, och tar i trä så ofta han hinner.
Mamman och Pappan tycker det är obeskrivligt skönt att vara hemma och tillsammans, efter månaders sjukhusmiljö.
Katterna har bott in sig igen och myser i vanlig ordning, gärna i närheten av barnen eller Mamman och Pappan!
