Katterna har flyttat hem!
Lördag 15/10
Pappan och Mamman har idag hämtat hem katterna eftersom vår fina kattvakt J och hans mamma och pappa tyvärr inte kunde ta hand om dem längre. Katterna kommer nog att sakna J och hans svansdragning och morrhårsplockning! :) Pappan och Mamman är väldigt glada att katterna haft det så bra i J:s vård! Katterna har varit väldigt saknade så det var samtidigt väldigt trevligt och mysigt att återse dem och mysa i sängen hemma i huset!
Huset är också väldigt saknat. Hade nu bara Lillen och Lillan varit hemma med så hade det varit fulländat! Snart så kanske det ändå kan närma sig ett lite mer vanligt liv? Tanken är att när Lillan hämtat sig och är redo att flytta hem, så kommer nog familjen att återvända hem, och då får Mamman åka till sjukhuset vid behov.
Nätterna är lite jobbiga för Pappan sedan Lillan blev dålig. Pappan vaknar ofta för att se efter om Lillan mår bra, bara för att inse att Lillan inte är här utan på sjukhuset. Personalen på neo har pratat om att Pappan och Mamman kanske kan få låna ett apnélarm med sig hem ett tag för att kunna slappna av och sova på nätterna i visshet om att om Lillan skulle sluta andas så går ett larm, så att hon inte bara slutar andas utan att någon märker det. Kanske kan det vara en bra idé, för just nu sover Pappan väldigt oroligt.
Mamman har det jobbigt med sin inflammation/infektion, och längtar hem. Självklart börjar det tära på orken hos hela familjen. Pappan märker att Mamman har väldigt ont även när Hon inte säger något. En natt hemma i huset gör gott och även om Pappan nu inte sover jättebra, så är det fint att få ligga i sin egen säng, tillsammans med sin älskade Fru, och höra katterna smyga runt i huset. Lusten att återvända till sjukhuset, och Ronald McDonald är obefintlig. Det enda som drar är ju Lillan som skapar känslostormar enbart med sin blotta existens! När hon ler värmer hon sin pappa och mamma på djupet! Pappan njuter av att få alternativa bilder att se för sitt inre, en glad bebis som ler och tittar storögt istället för en grå bebis utan liv. De bilderna jagar Pappan både i vaket och sovande tillstånd.
Lillan mår detta till trots oerhört mycket bättre redan, och varje dag repar hon sig förbluffande mycket! Idag åt hon 70 ml på flaska i Mammans famn, och verkade hungrig ändå! Hon suttade frenetiskt på Mamman, sig själv och på Mammans kläder! :) Det var en vacker bild att se för Pappan och även för sjuksköterskor och barnsköterskor! Det märks tydligt att Lillan satt spår i mångas hjärtan, även hos dem som har som yrke att ta hand om henne! Personalen sitter med henne i knät på nätterna och arbetar vid datorn, matar henne med flaska i famnen när Mamman och Pappan inte kan vara där hos henne, och pratar med henne och pysslar om henne! Pappan tycker att det känns väldigt bra att kunna lämna Lillan i så goda händer. Många är de vårdpersonal som kikat in på Lillans sal även då de inte haft henne som patient för dagen, bara för att se hur det går för henne! En sjuksköterska berättade att hon plötsligt hade börjat tänka på Lillan och hennes familj samma dag som Lillan blev dålig och slutade andas. Hon hade blivit helt ställd då hon återvänt efter ledigheten och funnit Lillan i sladdhärvan, med övervakning, och maskiner runt sig!
Lillan har fortfarande antibiotika insatt i avvaktan på svar på blododlingen som togs dagen då hon blev sjuk. Hon får numer koffeincitrat i sin sond, då hon blev så ledsen av att få den intravenöst. Koffeincitratet är kärlretande och ger kärlkrampsliknande smärta vid injicering trots försiktighet. Nu när det inte är akut bråttom att få in det i hennes blodsystem, så räcker det att få det med maten.
Annars är det klassiska förkylningslindrande mediciner som alvedon och nezeril som ges för att lindra Lillans snuva, hosta, och värk i kroppen. Näringsdroppet behövs inte längre eftersom Lillan är så glupsk och har god aptit! Cpap:en har stått oinkopplad för det mesta sista dygnet då Lillan klarat sig fint utan den i långa perioder. Intensivvård och respirator känns just nu långt borta, och förhoppningsvis fortsätter Lillan att må bättre och bättre utan bakslag. Puls-och saturationsdipparna är färre, och hon klarar att hämta sig på egen hand. (Saturation=syresättning)
Pappan försöker att hänga med mentalt i de snabba svängningarna, och börjar först nu inse att Lillan inte är döende. Pappan kommer antagligen att vara lätt överbeskyddande ett tag framöver...
