Äntligen Mammakänguru!
Fredag 2/9
Mamman mår mycket bättre, och har inte längre feber! Man har avskrivit bältrosen, lunginflammationen verkar ge med sig och syrgasen behövs inte längre. Infektionen i buken verkar ha gått tillbaka ytterligare, även om dagens ultraljud sköts fram till morgondagen. Mamman är inte längre gulisolerad, men blev istället blåisolerad, eftersom hon nu är neutropen, och har 0.5 i neutrofila. (Mamman får promenera ute, och vistas utanför rummet sparsamt, när det inte är för mycket folk i rörelse) I början av nästa vecka ska man ha kommit fram till vilket behandlingsprotokoll man ska följa, efter att man nu verkar ha gett upp ”barnprotokollet. Bukinfektionen och allt som kommit efter, har ju gjort att man inte kunnat följa protokollet, utan tvingats stoppa all cytostatikabehandling tills vidare. Mer besked i början på veckan alltså.
Idag fick Mamman till slut besöka Lillan igen, och det blev kängurumys för hela slanten, tills Mamman började bli trött, och återvände till Hematologen för nästa antibiotikadropp. Förhoppningsvis ska det kunna upprepas imorgon igen! Pappan tyckte att det märktes tydligt att Lillan inte alls glömt bort Mamman, utan nöjt konstaterade var hon hamnat och sedan mös ner sig! På vägen tillbaka till Hematologen tog Pappan ”the scenic route” runt Blocket med Mamman i rullstolen, för att det bara kändes så skönt att få vara ute en kort stund tillsammans efter veckor av isolering inomhus!
Lillan har fått lite vätska i lungorna, vilket förklarar det ökande behovet av syrgas. Detta behandlar man på samma sätt som man behandlat Mamman, nämligen med vätskedrivande medicin. Lillan har kissat som bara den, i och utanför blöjorna! Nu verkar det som att hon kanske klarar sig lite bättre, och kräver mindre syrgas. Lungorna röntgades igår och man fann alltså vätskan i lungorna, men även att lungorna nu är betydligt mer mogna och knappt bär spår av RDS (Respiratory Distress Syndrome) längre.
Lillan fortsätter att gå upp bra i vikt och närmar sig nu födelsevikten igen, fast nu med mer vikt på bebis, och mindre på vatten! :D 1420g var vågens svar idag. Som minst har Lillan vägt knappt över 1200g! Det är ganska lite bebis det.
Doktorn tycker att hon har blivit bättre med pulsdipparna, (slutat dö hela tiden) och har dragit in halva kaffekonsumtionen för Lillan! Förhoppningsvis klarar hon abstinensen bättre än sist! ;)
Pappan har tagit lite bättre hand om sig själv sista dagarna, och fått sova lite mer. Kvällspromenad innan läggdags gör att det är lättare att somna. En liten andningspaus i form av en lunch på Italia med en av våra fantastiska och stöttande vänner F gjorde susen! Tack för att du fick mig bort från sjukhuset en liten liten stund! En bägare italiensk glass och en kopp Zoegas Skånerost, med två sockerbitar unnade sig Pappan, vilket smakade fantastiskt!
På förekommen anledning:
Dagarna går lätt ihop, och oron härjar i kropp och själ, vilket säkert de flesta av er själva erfarit i varierande grad. Det har varit fruktansvärt jobbigt att se sin älskade fru så sjuk som hon varit senaste veckorna, och jag vill gärna förtydliga för de som undrar, att skrivandet av denna blogg fyller minst tre funktioner: Dels att jag får skriva av mig lite, vilket är lite bearbetning av allt som händer med min familj just nu, och dels att hålla er, våra vänner och familj uppdaterade utan att jag måste lägga timmar varje dag på telefonsamtal, vilket jag bara inte har en chans att varken hinna eller orka, och sist men inte minst, att det blir något som Lillan och Lillen kan läsa när de blir större, och få en bild av vad som egentligen hände när Mamman blev sjuk och Lillan kom till världen!
*Jag skriver som nedvarvning innan jag somnar.
*De böcker jag hunnit läsa har jag läst när Lillan sovit och jag inte klarat av att lämna henne, för att jag bara inte kunnat förmå mig att gå därifrån.
*Jag har utforskat kulvertsystemet på Usil när jag inte kunnat sova, på grund av oro och stress.
*Den egentid jag hittills haft, har varit när jag skrivit här innan jag somnar, och när jag handlat mat, förutom gårdagens välgörande lunch!
Några mer klargöranden tänker jag inte göra.
