Pappans tankar

 

 

 

Fredag 20/1 2012

 

Det har varit en tung dag och Pappan tackar sin lyckliga stjärna för de fina vänner familjen har. Det är när mattan rycks undan under fötterna på en, som man verkligen värdesätter er alldeles extra mycket.

 

Det verkar inte räcka med att Mamman har cancer, och att Lillan därför kom till världen nästan tre månader före tidtabellen, att familjen tidvis tvingats leva splittrade och att allt det här till slut gjorde att Pappans sista ork att kämpa för sitt första barn tog slut. Kanske är det bara ett skäl till för att ringakta Pappan.

 

Som en barndomsvän skrev till mig idag: ”Vad fan vet xxx om att ta hand om två barn medan deras mamma kämpar mot cancer?”

 

Kanske hade någon annan gjort det bättre, vem vet, och vad spelar det för roll? Det var Mamman som blev sjuk, det var Pappan som fick försöka vara ytterligare lite mer pappa än han redan försökte vara, och ingen annan. Undertecknad kan bedyra att han gjort allt som stått i hans makt för att få familjen att fungera. Mamman har gjort en heroisk insats i att både bekämpa en fruktansvärt hänsynslös sjukdom, och samtidigt gjuta hopp och framtidstro i både familj och vänner, göra sitt yttersta för att vara så mycket mamma Hon bara kan, och dessutom vara en fantastisk Fru!

 

Vi hade nog inte orkat så här långt utan våra vänners fantastiska stöd och hjälpinsatser, men kanske orkat ännu mer om inte en ansenlig mängd energi fått läggas på draman, intriger, och självömkan hos några av de som själva ser sig som de enda sanna hjältarna i sammanhanget.

 

Pappan är uppriktigt ledsen och sårad, besviken och riktigt jävla förbannad.

 

Var detta slutar får framtiden visa, men för mig personligen känner jag att för många broar har bränts allt för vårdslöst och lättvindigt dessa senaste dagar för att jag ska ha det i mig att förlåta. Särskilt som det inte var första gången.

 

 

Det var med lätt desperation Pappan stressade på barnen kläder så fort det blev praktiskt möjligt, vilket inte var förrän sent på eftermiddagen, och körde till Lund för att Mamman skulle få träffa sina älskade barn, för att Lillen och Lillan skulle få träffa sin mamma, men minst lika mycket för att Pappan skulle få krama om sin älskade Fru! Idag mer än på länge, behövde Pappan få rent fysisk bekräftelse på att anklagelserna och beskyllningarna inte hade tagits för sanna, och att Mamman och Pappan fortfarande står eniga tillsammans i den här livssituationen.

 

Den som kastat första stenen är nog den som i slutänden kommer att förlora mest. Idag var för övrigt första gången jag citerade bibeln på bra länge:

 

Jesus sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen...” Som övertygad ateist får jag ju ändå ge honom cred för en och annan träffsäker oneliner! ;)

 

Lillen hade idag med sig Mullvaden på dvd, till Mammans sjukhusrum vilket kraftigt höjde statusen på sjukhusbesöket! Även idag knatade Lillen till köket för att försöka få Piggelin! Till hans förskräckelse stod ”tanten” som för några veckor sedan fått plocka upp glassplitter efter Lillens bravader med en lättölsflaska, i dagrummet, i köket! ”Tanten” påminde honom om denna episod, men gav honom gärna en glass! :D Lillen sade senare ”pinnglass....rädd!” Tolkas efter behag! :D

 

Lillan bajsade lite i det blåisolerade rummet varpå Pappan fick ytdesinficera och gnugga lite, för att undvika ett ebola-utbrott på hematologen. Lillan var mycket nöjd och belåten!

 

En annan Region Skåneanställd ”tant” bjöd Lillen på pepparkaka när det var dags att åka hem. Han bar den lyckligt genom halva Usil utan att ens smaka på den. Sedan var den puts väck, och Lillen blev mycket frustrerad! Pappan menade att det var himla svårt att veta var Lillen slarvat bort pepparkakan på BUS (Barn och UngdomsSjukhuset, dit vi hade nått) Lillen klagade sorgset och högljutt: ”slarva bort!” Väl framme i bilen hävdade han med en dåres envishet att han lagt den i syskonvagnen, varpå Pappan fick leta och leta i bagaget, utan att finna någon pepparkaka! ”Slaaaaaaaaarvat booort!” snyftade Lillen! Vad gör man liksom? :D Man kör hem och tröstar med Veronica Maggio på bilradion! (funkade)

 

Mamman har nu börjat återhämta sig i blodvärdena, så sakteliga, men crp vände plötsligt uppåt igen. Varför kan man ju spekulera i, och en spekulation var att det var för att när immunförsvaret nu börjar komma igång så finns det något som kan reagera mot infektionen, och då åker ju crp upp. Man verkade inte orolig utan fortsätter med de antibiotika som redan ges.

 

Hemma igen blev det raskt sänggång för Lillan och Lillen, och de somnade gott. Sedan terapisamtal med Mamman i telefon. Förhoppningsvis terapi även för Henne.