Trots allt...trots.
Torsdag 12/1 2012
Sedan förra inlägget har Mamman genomgått den tuffaste behandlingen hittills, kommit hem på permission, och idag blivit utskriven. Mamman är trött, har ont och mår ganska dåligt.
Lillen har varit ganska duktig på att hantera situationen, men när det ska sovas blir det stökigt. Troligen är det en hel del som rör sig i det lilla huvudet just nu. En nyss inarbetad nattningsrutin är nu ett minne blott, och det är både tandagnisslan och tårar från Lillen, och frustration hos Pappan, över de många och mer eller mindre påhittiga anledningarna till att det inte ska sovas när det är dags att sova. Pappan tänker att ju smartare barn man har, desto trotsigare, och desto mer utmaning blir det att vara förälder. Hur smart Lillen nu än är, så är det sällan ”knappt-tvååringar” vet bäst när det gäller sömnbehov och dylika saker. Här är det visst tänkt att Pappan och Mamman ska styra in på rätt väg. Ni, våra fina vänner med barn i samma ålder vet hur rasande enkelt det är! Telningarna gör ju nämligen precis så som man säger att de ska göra. Eller hur?
Ett exempel på hur dåligt det kunde gått om man låtit Lillen bestämma jämnt är vid stoppljusen:
Rött ljus – Pappan stannar bilen. Lillen ylar: Kööööööööööra! Buhu-kööööööra!
Ni förstår säkert. Lillen ”vet” just nu att man inte behöver äta, sova, eller ha kläder på sig. Man behöver heller inte vara försiktig i närheten av bilar. Pappan håller inte alltid med, vilket kan leda till konflikter. Pappan har läst att det är normalt att ha konflikter med sitt trotsbarn. Små konflikter var tredje minut, och tre större varje timme, enligt litteraturen Pappan ibland närmast desperat söker i! Pappan tror att det stämmer!
Det står även att det trotsiga barnet behöver motstånd för att utvecklas, och att trotset är en nödvändig del i barnets utveckling. Lillen kommer således att bli utomordentligt utvecklad!
Lillan verkar ta saker med ro, och får hon bara ha lampan tänd på natten så att hon kan prata med sin Laban-mobil så är hon nöjd!
Hela familjen är dock rätt trötta på att åka bil till Lund vid det här laget, så det var inte utan lättnad familjen åkte hem idag, när Mamman slutligen blev utskriven. Det för Lillen väldigt symboliska blåa armbandet kunde tas bort. Nu är Mamman hemma på riktigt!
