Allt mellan himmel och pannkaka(våffla)...
Måndag 30/7 2012
Sedan sist har det pendlat mellan dalar och små ljusglimtar. Då talar jag för mig själv framförallt. Lillen har nu sovit på sjukhuset en natt till med stor framgång, och är nog lite bästis med sjuksköterskan Linda. Han är mycket intresserad och observant när det ska göras saker med Mamman. Han sitter helt stilla och begrundar sjuksköterskans göranden vid trombocyttransfusioner, antibiotika, och annat som ges i nålen i Hennes venport.
Han ”gömmer” sina leksaker fint i ett sängbord så att inte nattpersonalen ska snubbla på dem, och har en egen säng bredvid Mammans.
Lillan blir själaglad varje gång hon får komma till mamma, eller ser Henne i datorn på skype! Faktum är att hon skiner upp redan när hon känner igen sig i parkeringshuset! Det kan ju i och för sig vara för att hon gillar de fina bilarna!
Det märks tydligt att både Lillan och Lillen har fått ett ökat närhetsbehov, och Lillan somnar just nu bara i bärselen eller tätt intill mig i min säng. Lillen dricker sin välling i sin säng, men skuttar oftast upp i dubbelsängen kort därefter, och somnar gott bredvid mig och Lillan!
Annars märks det tyvärr också på mig, att saker inte är som vanligt. Det konstant dåliga samvetet över bristande tålamod, och arga utbrott på barnen gnager i mig dygnet runt. Jag har för tillfället gett upp trädgårdsarbetandet på kvällarna för att istället lägga mig tidigare. Sömnbrist gör inte saken bättre på något sätt. Tyvärr räcker det inte alltid att gå och lägga sig för att somna dock...
Att hälsa på Älskling är just nu väldigt dubbelt. Saknaden är stor här hemma från hela familjen, efter Älskling, men det tär på tror jag hela familjen med dessa ständiga resor fram och tillbaka, rutiner som blir svåra att hålla samman, och ständiga uppbrott. Det är svårt att hitta den rätta balansen för vad som är optimalt för alla parter. Barnens behov av att få vara med sin mamma/få ha det som vanligt hemma, Mammans behov av att få träffa barnen/inte få dåligt samvete för att barnen är för mycket på sjukhus, min önskan om att göra barnen och Älskling glada/mitt behov av sömn och återhämtning, osv, osv .
Var jag än är så är det ledsamt och tungt att min älskade Fru är sjuk igen, och ångesten över hur det ska bli med allt delar jag nog med Henne... Sorgligt nog så lyser mitt tunga sinne ofrivilligt genom även på sjukhuset vilket ger mig ännu sämre samvete...
Trots dysterheterna, så kommer det fina ljusglimtar, som när hela familjen tog en kort promenad till Pildammsparken, för matning av ankor, och kanadagäss, glassätning och lite andra vyer än de från sjukhusrummet!
Lillens förtjusning över ambulanserna som bor strax utanför är stor, och det är härligt att se honom och Lillan busa runt tillsammans!
Lillan har ju just börjat krypa, och det är ljuvligt att se henne ivrigt och klumpigt ta sig fram, samtidigt som det ger henne enorm separationsångest! Ibland blir hon förtvivlad trots att det är hon själv som krupit bort från mig!
Mamman har fått hjälp av den fina vännen K, som friserat Henne. Barnen är förtjusta i den mysiga och korta frisyren, men Lillen var lite bekymrad över var ”hårstrånarna” tagit vägen!
Lillen brukar förundras över, och härma den småländska hissen som pratar för sig själv under sitt arbete med att transportera folk upp och ned!
Häromdagen var farmor här och umgicks med mig och barnen, och det är alltid uppskattat! Lillen byggde torn i lego med farmor, och påpekade genast om farmor glömde att bygga, och bara tittade på!
Ett plus för Lillan med att Lillen sover över hos Älskling är att det blir mer pappamys, och Lillanfokus, här hemma! Det är välbehövligt för både mig och Lillan, samtidigt som Lillen får motsvarande med mamma! Förhoppningsvis går det att byta så att även Lillan får sova hos mamma då och då med!
Idag har vi varit i Malmö på förmiddagen, och Lillen följde med oss hem. Älsklings blodvärden verkar ha fastnat lite i botten, men som infektionsläkaren sade ”Nu beväpnar vi oss med tålamod!”
Igår gick crp upp ännu mer, men idag hade det gått ner lite. Tålamod...
När bilen rullade hemåt sov båda barnen middag i sina bilstolar, och därför passade jag på att köra lite omväg hem. Först stannade jag hemma för att tanka bilen, men sedan körde vi mot djursjukhuset för att köpa specialmat till Lill(stor)katten, och när barnen vaknade frågade jag Lillen om han ville åka hem, eller till Biltema? Svaret var föga överraskande det sistnämnda! Båda barnen var rätt förtjusta i Biltemas utbud av...allt! Det har ju blivit en allt-mellan-himmel-och-jord-affär med åren... Det inhandlades lite grunkor till trädgårdsbevattningen, ogräsättika, spolarvätska och lite annat till trädgården, och framförallt en lastbil! En fiiin lastbil som man kan lasta med den fiiiina hjullastaren/traktorn som just nu bor på infektionskliniken. Kanske får vi ta med lastbilen dit med?
När vi kom hem blev det en sen lunch, för att sedan gå över till grannen och Lillens kompis som ville leka och bjuda på våfflor! Att säga att de båda tvååringarna hade kul tillsammans är ett understatement! Själv hade jag trevligt med föräldrarna, även om det gärna blir mycket frågor om hur det är med Älskling, vilket inte är så konstigt. En del skratt blev i alla fall, och Lillan var ovanligt självständig och kröp glatt runt på både gräsmatta, stenplattor och i uterummet! Hon klättrade och hävde sig upp på leksakerna och undersökte och studerade! Hon börjar ju bli rätt van vid stim och stoj som det heter...
Efter våffelkalaset gick vi hem, och då kom jag på att vi skulle posta ett paket innan det var försent! Upp med barnen på ovanvåningen, och på med tv:n, och snabbt låsa upp till arbetsrummet, och sätta sig vid datorn med skrivare! Hur bra tror ni det gick för mig? Jag lovar, ni kan inte gissa!
Jag blev inlåst i arbetsrummet av Lillen som blev sur för att jag klagat på honom när han bankade på tangentbordet, och till slut lyft ut honom ur rummet! Dörren slogs igen, det rasslade i nyckelhålet!
Jag fick ångra bittert att jag lämnat nyckeln i låset på fel sida av dörren! När jag bad Lillen låsa upp svarade han ”NÄPP!” ”NEJJ!” Nu tror jag i och för sig inte att han förstod att han faktiskt hade låst in sin pappa, men ändå! Jag hann ju tänka en del jobbiga tankar de närmsta minuterna. Ungefär såhär tänkte jag:
Jaha............................................men vad fan? Ytterdörrana är låsta. Jag kan inte be nån att komma in och låsa upp dörren till arbetsrummet för de kommer inte in i huset. Mmmmmm. (Jääääääääääääääääääääävlahelvetesskitunge)
Kanske har grannen kvar extranyckeln? MEN. Jag. Har. Inte. Någon. Telefon. Med. Mig In. I. Arbetsrummet. Suuuuuuuuuuuck.
Så tänkte jag ungefär. Sedan tog jag en sax och lyckades försiiiiiiiiktigt lirka runt nyckeln utan att råka peta ut den ur låset, tills dörren låstes upp. Då satt Lillen och Lillan och kollade på Mullvaden på tv som om ingen pappa just hade blivit inlåst i ett ganska litet arbetsrum. Kände mig lite som Mac Gyver faktiskt. Det hade jag inte gjort om nyckeln trillat ut på fel sida av dörren... Då hade jag nog klättrat ut på taket genom fönstret i kupan, och hävt mig ner på baksidan. Men ändå liksom! Jag blev inlåst av min tvååring!?
Sedan bar det av till Maxi, eftersom jag vägrar gynna ”service”butiken Hörnan, som jag skrivit om en gång tidigare. Passade på att handla lite jag missat sist, bland annat kattmat till Stor(lill)katten, och ett paket Ballerinakex som jag behövde. Ja jag behöver ibland ett paket Ballerinakex. Det är bättre än ett sexpack Hof. (Nej, men det är mer politiskt korrekt) Det är dessutom lagligt att köra barnen till sjukhuset om det skulle behövas, efter ett paket Ballerina, men inte efter ett sexpack öl.
När vi kom hem åt Lillan upp en hel häst, eftersom hon numera ständigt är hungrig som en varg, medan Lillen slickade av smöret och leverpastejen på en macka och åt en pytteliten yoghurt. Efter lite gonattsaga och pappagos somnade både Lillen och Lillan i dubbelsängen, och jag nöjde mig med att lyfta ned Lillan i sin egen säng.
Nu, ett paket Ballerinakex och ett glas juice, sätter jag punkt för den här uppdateringen.
