Liten uppdatering...
Onsdag 25/7
Har inte orkat skriva här som det var tänkt. Hade tänkt hålla er uppdaterade lite mer, men det har varit, och är väldigt tufft just nu, och att prata och skriva om det är svårt.
Älskling har genomgått en väldigt tung cellgiftsbehandling, och var inlagd på hematologen i Lund under de fyra dygn kuren tog. Hon har mått sämre av cellgifterna än tidigare, och är väldigt trött.
Självklart mår Hon och hela familjen väldigt dåligt av det här även mentalt, och förmågan att tänka positivt är väl inte på topp just nu. Vi har inte gett upp, och tänker inte göra det heller, men vi orkar inte vara peppiga och optimistiska, och ber vänligen om att slippa hurtiga kommentarer om att kämpa, och tänka positivt.
Barnen blir ofrånkomligen påverkade av det här, sover sämre, får separationsångest, och Lillen har mycket funderingar om mammas situation. I den här situationen är vi lyckligt lottade som har en så verbal liten tvååring, för vi får en chans att få veta vad som rör sig i hans tankar. Vi får en liten chans att förklara att det inte alls är så att han inte varit tillräckligt snäll, eller pillat på något, eller så, så mamma inte kan sova hemma alltid. Att han överhuvudtaget tänker i de banorna känns jätteledsamt, men bättre då att vi får veta.
Lillen verkar i alla fall trygg i att även om det är jobbigt när mamma är på sjukhus, så kommer Hon alltid hem igen. Han vet att mamma får dropp för att bli frisk, han vet att man blir trött av det, och behöver sova mycket. Och kramas och pussas!
Älskling fick komma hem trots att Hon var mycket låg i sina blodvärden, så länge Hon inte fick feber. Hon har fått äta ute i trädgården, umgåtts med fina vänner, och fått sova i sin egen säng och gosat med barnen!
Efter ett par dagar kom så febern vi alltid fasar, och väntar på efter en kur. Febern som visar att nu gick det inte längre att klara sig utan immunförsvar, och nu är det bråttom att få intravenös antibiotika, och att få kontroll på infektionen.
Det är alltid ångestladdat när febern kommer, för vi vet aldrig hur länge Hon får bli kvar på sjukhuset, eller om antibiotikan funkar. Ibland har infektionen kvävts i sin linda, ibland blir sjukhusvistelsen lång, och svår, och flera infektioner kan slå till samtidigt.
Igårkväll fick alltså Älskling åka till infektionskliniken på MAS, (eftersom det råder platsbrist både i Helsingborg, och Lund, pga att Region Skåne hellre sätter patientsäkerheten på spel, genom att stänga ner avdelningar när det blir brist på sjuksköterskor, än att gå med på lönekraven på 24000 i månaden.)
Hon har högt crp, och har haft hög feber inatt, men får antibiotika, och mår ”okej”. När barnen sovit middag ska vi sätta oss i bilen och åka dit och hälsa på!
