Dialys.
Måndag 15/10 2012
Igår tvingades man koppla Älskling till dialys dygnet runt efter att Hennes njurar inte fungerar som de ska. Trots dialys sedan dess fortsätter Hennes njurvärden att stiga.
CRP är nu uppe i 600. Det är.........ett fruktansvärt högt CRP. Infektionen verkar härja fritt trots flera dygns tung medicinering.
Blodvärdena stiger....men alldeles för långsamt.
Hennes puls är fortfarande jättehög trots respiratorn, och då är hon sövd. Infektionen måste fresta hennes kropp något fruktansvärt!
Alla värden man vill se sjunka stiger...
Idag gjordes en ganska grotesk undersökning...man sköljde Hennes lungor och tog prover inuti lungan, och på det man sköljde ut. Verkade som att de filmade med... för de sade att det såg mindre dåligt ut än de trott. De lovade mig att de skulle söva Henne riktigt djupt så att Hon skulle slippa vara med. Jag fick lämna rummet, för det kunde se rätt obehagligt ut. Jag hade tänkt protestera...jag ville hålla Henne i handen...men hoppades att Hon skulle sova sig genom det.
Nu lämnas proverna för odling och svaret kanske ger mer information om vad det egentligen är som händer.
Har pratat med tre olika läkare idag...och ingen kan uppbåda trovärdig optimism. Jag försöker hålla ihop när jag sitter hos Henne...och håller Henne i handen, smeker henne i ansiktet och pussar på henne...och pratar. Inuti slits jag fan sönder. När jag kommer hem, eller redan innan gråter jag...och det slutar liksom inte. Mår så jävla dåligt av att jag inte orkar med mina älskade barn när de (mest Lillen) inte gör som jag säger. Jag tappar humöret direkt...och det är inte rättvist. Dessutom så funkar det inte ändå. Så börjar det om.
