Höst fast utan höstmyset...
Onsdag 10/10 2012
Livet har varit turbulent och utmattande sedan sist, och många är gångerna jag tänkt uppdatera här, och få är tillfällena som getts.
Älskling är inlagd i Lund, och mår jättedåligt, har feber, och olika infektioner som har varit svåra att få koll på. Gallblåsan har blivit inflammerad och levervärdena har rusat upp. Blodvärdena är fortfarande kvar i botten, och livet känns väldigt tungt. Hon är fastande för att avlasta gallan, och är helt slut av febern som kommer och går dygn efter dygn...
Vi har inte kunnat hälsa på, för Hon har inte haft ork. Barnen är oförstående till varför mamma är annorlunda och till att man plötsligt(!) måste vara lugn på sjukhuset och inte skrika och busa ohämmat.
Idag gjorde vi trots allt ett försök ändå, men det gick inte alls. Lillen var jättestökig, och Lillan blev helt tokig och hysterisk när hon äntligen fick se mamma, och sen inte fick ligga hos henne. Mamman var för trött och svag för att hålla henne.
Efter en kort stund fick det bli en vilopaus för Henne, och jag och barnen gick till cafeterian, och det funkade inte heller jättebra. Som tur var kom Kajsa dit efter att ha kikat in hos Älskling, och hjälpte mig med en busig Lillen, och vi hann ta en kopp kaffe och prata lite.
Efteråt gav vi sjukhusrummet en chans till men gav upp efter fem minuter, och fick åka hem.
På sistone har jag haft stöd och hjälp av flera av våra fina vänner, en god vän sov till och med över i flera dygn med sin son för att avlasta lite, och det var otroligt uppskattat även om jag är rädd att jag inte hade ork att vara en bra värd.
Häromdagen var vi i Höör hos Lisa och Crispin, dit även Johanna med barn kommit, och det var för mig en närmast overklig och surrealistisk upplevelse att få vila en timme i deras hus, medan mina barn fick följa med på skogspromenad med de andra! Crispin gjorde ett magiskt trick och bar Lillan i en ryggbärsele, och Lillan sade inte ett knyst på hela rundan! Undrar om det funkar att upprepa? Pappan blev utfodrad med god mat och kaffe med kaka!
Barnen hade roligt och Lillan glimrade efter promenaden!
Farmor var här i lördags och hade fantastisk porterstek med sig! Åh vad gott det var! Farmor tog Lillen och Lillan på promenad ner mot havet, och huset var plötsligt helt tyst och tomt! Ack denna ljuva tystnad! Jag vilade lite, och framförallt vilade jag sinnet. En värdefull gåva!
Apropå gåva, så passerade ytterligare en födelsedag i dysterhetens tecken. Hoppas de blir roligare igen... 38 blåsiga höstar alltså.