Respirator.
Söndag 14/10 2012
Igår fick Älskling efter att ha bett om det, CPAP, för att få lättare med andningen och vi hoppades att det skulle vända på den onda spiral Hon hamnat i.
Svampinfektion i lungorna=>lunginflammation=>svårt att andas=>dålig ventilering av lungor=>slem i lungorna=>ännu svårare att andas=>ännu sämre ventilering=>ännu svårare att hosta rent=>ännu svårare att andas
Jag minns hur jag knappt kunde andas på morgonen då jag hade dubbelsidig lunginflammation, och lungorna över nattens sängläge fyllts med slem. Det tog mig timmar att hosta rent och under tiden tog jag snabba yttepytte andetag som var oerhört panikframkallande och ansträngande. Efter att ha sakta men säkert hostat rent lungorna ökade sakta lungvolymen. Älskling har haft det så dygnet runt, utan att få rent. Att prata var som att springa ett sprintlopp, och att andas var så påfrestande att Hon hade en puls på 150-155 konstant! Vi hoppades att det som först verkade vara en rejäl avlastning och hjälp skulle göra att hon kom ur spiralen och slapp respiratorn.
Tyvärr räckte det inte mer än tills i morse, då IVA-läkaren och Hon i samråd enades om att nu var det för ansträngande för Henne att orka andas på egen hand, och respirator kopplades in.
Hon sövdes ner under intuberingen, men vaknade igen, får starka lugnande mediciner för att uthärda slangen i strupen och är nätt och jämnt kontaktbar. Nu kan barnen inte ens prata i telefon med sin mamma... Jag är så jävla ledsen just nu, men ville att ni skulle veta...
Man befarar dessutom nu att det kan vara hennes Porthacat (venport) som är infekterad med svamp, och att den åter måste opereras ut. Man gjorde igår separata blododlingar genom venporten och i armvecket för att se om det ger olika resultat. I så fall tyder det på att det man befarar stämmer. Oerhört frustrerande är nu att blododling är ett trubbigt instrument som ger svar först efter flera dagar, upp till en vecka.
I samråd bestämdes att Lillan absolut inte kan vara i IVA-salen då Älskling har artärnål, och en mängd andra slangar, sladdar, och nålar kopplade till sig. Artärnål, för er som inte vet, är en nål/kateter som sitter i en pulsåder. Om en sådan rycks ut (tex av en kramig ettåring) startar en pulsåderblödning som kan bli katastrofal med Älsklings låga trombocytvärde. Lillen har ju precis blivit feberfri, och har dessutom kräkts två gånger under febern. Älskling klarar knappast fler påfrestningar nu, och att bli smittad av ytterligare infektion är en risk vi inte vågar ta.
Hematologläkaren var tydlig med att en svampinfektion av det här slaget är en livshotande infektion. Bättre då att barnen får träffa sin mamma om, så veckor, än att Hon inte klarar sig. Ett beslut som känns fruktansvärt svårt att ta, men att ta några som helst onödiga risker nu känns helt livsfarligt.
Hennes syresättning har bättrats rejält sedan respiratorn kopplades in, och nu är det njurarna som är i fokus efter snabbt stigande njurvärden sedan igår.
Själv går jag sönder inombords just nu och rädslan att bli ensam och utan min Älskling sliter i mig dygnet runt. Jag klarar inte alls att hålla ihop inför barnen längre och gråter oftare och oftare.
