Pappans tankar

När jag väl kom till dagis, efter en jäktig morgon, började Lillan hosta som en galning. Hon har hostat på nätterna i helgen, men inatt verkade det ha gått över igen, men tydligen inte, då.

 

Lämnade henne, med orden att de fick ringa om hon blev sämre under dagen.

 

Klockan 12:05 ringde det på mobilen. Lillan hade tydligen hostat oavbrutet sedan jag lämnade henne, och var helt slut. Jag tänkte dystert på förra hösten och vintern som var en halvårsperiod av hosta och förkylningar i en närmast oavbruten svit. Tänkte att ska det verkligen dra igång igen nu?

Körde hem, ringde vårdcentralen, och fick en tid 14:50, och åkte till dagis. Pratade med både kollegor och dagispersonal, och flera nämnde förkylningsastma, så det var vad jag funderade på när vi skulle till doktorn. Hon verkade vara inne på samma linje, men ville ha lite prover tagna, innan vi diskuterade behandling.

 

Nu visade sig det utmattade dagisbarnet ha en del reservkrafter kvar, för på vårdcentralen utbröt nu, under en kvarts väntetid till provtagningsrummet, ett smärre bus-,skrik- och nervkramande akrobatkaos av de två telningarna.

 

När det väl blev dags för pappan att sätta sig i provtagningsstolen, med Lillan i knät, lugnade det sig dock. Lillan var stencool och rörde inte en min vare sig under saturationstestet, eller sticket i fingret, för blodutstryk.

 

Lillen däremot. Lillen såg lite obekväm ut. Han tittade med oro på blodet, tog ett par steg bakåt...och svimmade! Pappan och den ena sköterskan var fokuserade på Lillans finger, så pappan såg bara i ena ögonvrån att Lillen rullade på golvet in mot ett element. Pappan trodde att Lillen i vanlig ordning snubblade, men Lillen mer eller mindre krampade i fosterställning på golvet och reagerade inte på tilltal. Pappan fattade inte riktigt vad som hände, och satt liksom fast i provtagningsstolen med Lillan i knät. Nu var det ju inte sämre än att det fanns två sköterskor till i rummet, och Lillen lyftes snabbt upp och hölls med fötterna högt, och kvicknade snabbt till. Han blev först förvirrad, sen arg, och skrek desperat efter pappa! Han fattade ju inte alls vad som hänt, och hade tre sköterskor som tittade ner på honom där han befann sig med huvudet lägre än fötterna!

Han var rejält omskakad och rädd efteråt, och pappan fick fokusera på storebror istället för lillasyster. Lillen tyckte uppenbart att hela situationen var väldigt jobbig, och han blev jättebesvärad av all uppmärksamhet. Det fick bli en lång stund i pappans knä med mys och kram, innan sköterskorna var övertygade om att han mådde bra.

Kändes minst sagt förvirrande att ha ett läkarsamtal om Lillan efter den dramatiska händelsen!
Lillan fick tre sorters hostmedicin, och inhalator på recept, och pappan blev ganska ställd över denna receptuösa frikostighet. Känslan lade sig dock snart på apoteket när recepten fick bytas mot 690 skattade kronor!

 

Men. Peppar, peppar, ta i trä, så sover hon nu. Lillen verkar må bra, men klagar lite på värk i nacken, och pekade på ena nack/halssenan, så jag och sjuksköterskan tror att han sträckte sig när han rasade i golvet. Sköterskan som såg när han svimmade framför ögonen på henne var helt säker på att han inte slog i huvudet när han landade på golvet.

 

Nu väntar pappan med viss spänning på utfallet av medicineringen...