Pappans tankar

Jag var trött och ur gängorna redan innan jag tömde brevlådan, så när jag fick skatteverkets kuvert adresserat till Ditt dödsbo, gick luften ur mig helt.

Det ska vara sista gången nu. Det här blir Ditt sista ekonomiska bidrag till välfärden, eller resterna av den.

Jag hade behövt ett skyddsnät idag. När våra älskade barn trilskades och krånglade bröt jag ihop, och satt på golvet i köket, och grät. Jag saknar Dig så fruktansvärt mycket Älskling! Det är så svårt att göra det här själv.

Du hade nog blivit stolt, och sorgsen, om Du sett hur Lillen försökte prata och kramas för att trösta sin pappa. Jag blev stolt, och sorgsen, för lika mycket som han är fantastisk och omtänksam, lika sorgligt är det att han försöker trösta sin pappa. Det dåliga samvetet når nya höjder.
Försökte förklara att jag inte var ledsen på dem, utan för att jag saknade Dig.

 

 

 

 

Just när jag tror att sorgen lugnat sig, så skrapas ytan på min vardag med något som påminner mig om att Du inte är kvar hos mig längre. Direktreklam till Dig. Någon av våra gemensamma favoriter på radion. När jag ser barnen härma något Du gjorde, eller sade, för att jag skojar med dem som Du brukade. Kommer på mig med att göra Dina roliga miner och grimaser ibland. Både Lillen och Lillan frågar efter ingväll på kvällen, och skrattar, som de gjorde när Du larvade Dig med dem!

Just när ytan skrapas av...då inser jag att det svarta och tunga är kvar. Just precis under ytan.

Tårarna kommer igen.

Det finns så många tårar.

Kanske tar de aldrig slut...?