Pappans tankar

Jag bloggar om livet, vilket gör att det ibland är rolig läsning, ibland deprimerande, ibland provocerande, ibland uppgivet, som livet är. Åtminstone mitt! Jag är en känslostark människa, och har lärt mig att uppskatta och värdera förmågan att känna - starkt. Att kunna känna starkt är ju även att kunna känna enorm kärlek, och tacksamhet.

Kravaller hemma och i Malmö.

Publicerad 2014-08-24 21:58:31 i Allmänt,

På sistone har det varit ganska dåligt ställt med nattsömnen i vår familj, framförallt på grund av den envisa hostan, som dessutom ger Lillan förkylningastma. Hostan är i stort sett borta på dagtid åtminstone, men på nätterna hostar hela familjen trots diverse varianter av hostmedecin och inhalator, dessutom, för Lillan.

Det leder ofelbart till ett *svärord* kaos med trots, dåligt tålamod, sammanbrott, sammandrabbningar, och skrik, tårar, bråk, och konflikter. Det är vid sådana tillfällen det blir än mer smärtsamt påtagligt att jag är ensam förälder till våra älskade barn...
 
 
Samtidigt håller nazister torgmöte med polisens goda minne, i Malmö. Detta har polisen givit tillstånd till, inne i stan, trots den uppenbara risken för kravaller och motdemonstrationer, efter nazisters oerhört uppmärksammade och ytterst brutala misshandel av flera personer, varav en allvarligt skadad, som kom från en antivåldsdemonstration i samma stad för inte alls länge sedan. Mycket riktigt kom ca 2000 motdemonstranter och stora kravaller uppstod. Polisen svarade med brutalt våld. En demonstrant kördes på, och klämdes under, en polispiket, flera skadades av polishästar som galopperades rakt in i folkmassan. Detta anses tydligen av många i Sverige som helt okej, och något man får räkna med, om man protesterar mot det samhälleliga förfall som skett när nazister valtalar som vilket parti som helst. Resten av världen reagerar desto mer om man får tro media, på den svenska polisens metoder.

Jag är mörkrädd, jag skäms över att mitt stolta Sverige nu har ett nazistparti, att polisen väljer att skydda deras rättigheter framför våra andras, men även över de motdemonstranter som använde våld mot polisen och deras hästar.

Jag är mycket oroad över den politiska scenen i mitt land. Sverigedemokraterna har normaliserats till den milda grad att de nu sitter i riksdagen, och Svenskarnas parti, nazisterna, valtalar, och hoppas få mandat varhelst de kan.
Vart är mitt Sverige på väg? Vad är det för samhälle Lillan, och Lillen ska växa upp i?

Jag anser att samhället sviker våra barn, när det inte gör mer för att förhindra att historien upprepas. Samhället i form av regering, myndigheter, men även vi som låter det ske. Alldeles för många anser att vi ska ta debatten, argumentera med nazisterna! Dit hän har normaliseringsprocessen kommit! Jag trodde att alla fick lära sig i skolan varför nazismen är en vidrig ideologi? Det fick jag. Är koncentrationslägren, Hitler, Göring, Mengele, redan bortglömda? Har vi inte lärt oss någonting av de 7-8miljoner som fick sätta livet till i dessa läger? Det är en skam att ens diskutera huruvida nazismen är okej eller inte, i Sverige 2014!
 
Det är en skam att de får ta plats i debatten, att de får hålla möten, och demonstrationer, med polisskydd i Sverige 2014, och dessutom i demokratins namn. Vi svenskar må vara blåögda, men finns det verkligen ingen gräns?
 
Jag mår illa.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Pappan

Pappan är en pappa som inte alltid räcker till, men som försöker ändå. Pappan är en pappa som försöker vara en lika bra pappa som den pappa han själv haft ynnesten att få ha.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela