Pappans tankar

Så var säsongens första VAB-dag kommen. En stor skillnad är att jag inte fick förlamande ångest, utan kunde unna mig och barnen att i lugn och ro mysa och ta hand om Lillen som var matt och hängig av feber, halsont och huvudvärk. Skillnaden heter nytt jobb, med en rimlig anställning, som sträcker sig längre än 1-5 dagar. 

 

Efter några timmars soffmys under en gosig filt, och barnprogam, kände sig Lillen lite piggare och föreslog att vi skulle gå en promenad till "dungen", och frisk luft är väl bästa medicinen mot förkylning, så promenad blev det. Både Lillan och Lillen packade varsin ryggsäck full med saker de behövde ha med sig, i vanlig ordning. 

Efter lite bus och lek, rutschbana med "Bäbisen", gungor och letande efter bra "bygga-koja-pinnar" var det dags att gå hem för att äta lunch. Nu var Lillen ganska slut, och matt. Han ville hålla pappa i handen, vilket inte händer så ofta längre. Oftast är det Lillen och Lillan som håller varandra i handen.

 

Hemma i köket var batterierna slut och det blev lite upprörda känslor. 

Pappan: Jag värmer lite lasagne, och om vi inte blir mätta tar vi en macka till!
Lillen: Det kommer inte att räcka!!
Pappan: Jag tror det räcker, men annars tar vi en macka med.

Lillen: DET KOMMER JU INTE ATT RÄCKA!!!!

Pappan: Du...hjärtat, vi äter lite, sen kanske du vill sova lite middag? Du verkar jättetrött och är ju inte riktigt kry?
Lillen: NEEEEJ!! Jag hatar att sova middag!!

Pappan: Men du, jag sa inte att du skulle sova, jag frågade om du ville sova?
Lillen: Jag ska aldrig sova middag! Jag hatar att sova middag!!

Pappan: Okej. Jag tänkte så här, när jag är sjuk, är jag ofta jättetrött och tycker det är väldigt skönt att sova middag, så då tänkte jag att du kanske med kände så...?

Pappan: DUMMA!!!!!

 

En halvtimme senare lämnade Lillen bordet, mätt utan macka, och frågade om vi inte kunde sova lite middag!

Well...pappor är inte alltid dumma i huvudet...