Den mörka tiden
Höstmörkret tog till slut slut, och vintermörkret tog över. Det är inte bara ute som mörkret lägger sig tungt, utan även inombords. Jag har svårt att inte bli låg och orkeslös så här års. Jag gillar inte mörker. Det behövs ljus och värme för att lysa upp mitt inre mörker som lätt tar över annars. Stressigt på jobbet, och trilskande väder, baciller, och alla möjliga omständigheter har gjort att batterierna inte laddas som de ska. Till skillnad från bilen som inte startade en morgon med minusgrader, med dött batteri, så har jag ingen smart batteriladdare att ansluta, som recondar och återladdar.
Min batteriladdning är min familj, med hundarna, mys och gos, och pyssel med stugan, hemma, tända brasa i kamin och öppen spis, äta god mat som Älskling lagat, eller som häromkvällen Harry Potter-filmkväll i soffan, med hela familjen hopkurad i samma soffa, med gos- och snackssugna hundar som klättrar på oss!
Det är värdefull batteriladdning, men som sagt, ibland så blir det inte som man vill och hoppas, saker kommer emellan, och saker strular, och är man som jag redan sliten både fysiskt och mentalt är orken bara borta.
Ikväll känns det bättre, efter massor med mys och bus, dunkadunkabunker, snötäckt Söderås, och skratt!
Imorgon är det säkert sommar igen, visst?
Min batteriladdning är min familj, med hundarna, mys och gos, och pyssel med stugan, hemma, tända brasa i kamin och öppen spis, äta god mat som Älskling lagat, eller som häromkvällen Harry Potter-filmkväll i soffan, med hela familjen hopkurad i samma soffa, med gos- och snackssugna hundar som klättrar på oss!
Det är värdefull batteriladdning, men som sagt, ibland så blir det inte som man vill och hoppas, saker kommer emellan, och saker strular, och är man som jag redan sliten både fysiskt och mentalt är orken bara borta.
Ikväll känns det bättre, efter massor med mys och bus, dunkadunkabunker, snötäckt Söderås, och skratt!
Imorgon är det säkert sommar igen, visst?
